SMSS J031300.36-670839.3
Världen är full av mysterier, har jag fått lära mig. Den senaste tiden har jag reflekterat över saker som "Hur tar man reda på att en stjärna är 13 miljarder år?" , "Hur får man sonen att fatta att man måste riva av och spola ner det använda toapappret (inte rulla upp det)?", "Är det möjligt att efter en ofantligt djup dal, helt plörsligt befinna sig på den underbaraste av toppar?" samt "Kan man både lyssna på typ Adele, gamla westlife-dängor och ändå uppskatta hårdrock?" Till sist också "Hur lyckas man hålla liv i en blogg?????".
Vad gäller stjärnan SMSS J031300.36-670839.3, fantastiskt namn btw (kunde de inte gett hen som hittade den lite kred och uppkallat stjärnan efter just hen?), så är det ju så att nya stjärnor föds ur gamla och wiki upplyste mig om att järnhalten minsann kan mätas. Ibland avundas jag folk som har sånt förbaskat iq, så att man själv framstår som en trög version av typ Långben.
Vad gäller sonens toapapper och toavanor överhuvudtaget, så är jag lite orolig. Kom ju alltså på honom en dag med att ha dragit ut en bit av rullen, torkat sig och sen rullat upp det använda pappret igen. Min slutsats blev att jag, och eventuellt några till i min närhet, torkat sig på redan använt papper. Häromdagen såg han ytterst ansträngd ut i sin lilla uppsyn, varpå jag tar denna lille pojk (stel som en kofot) under armen och kutar till toa. Väl där skäller han ut mig och säger att han vill sitta själv inne på toa. Respektfullt ställde jag mig utanför, men då erfarenhet visat att min son helt enkelt är opålitlig, så tjuvkikade jag i dörrspringan. Får då bevittna hur sonen, med kalsongerna runt anklarna, prasslar lite med toapappret och sen spolar. En utstuderad, lögnaktig handling från en fyraåring som inte alls tycker att det är ett problem att skita i kalsongerna. I aint giving up Folke. ..
Från dal till topp då.. Ja.. Är en tjej som alltid planerat saker. Genom åren har nyårsfirande kunnat bli bestämt på midsommardagen, spontanfika har tom. planerats och packlistor har skrivits och noggrant bockats för. Således hade jag ju även en ny livsplan. En plan som pretty much innebar me, myself and I (förutom mina två finingar). Det finns ju mycket sagt i denna fråga, ex att man bör vara själv ett bra tag efter ett typ 16 år långt förhållande, att man ska finna sig själv och klara av att vara själv. Vad gör man då när planen plötsligt inte gör som man säger? Antingen sätter man öronproppar och ögonbindel på, samt nån sorts rustning kring sitt hjärta och tvingar planen till sitt ursprungsläge. Eller väljer man det andra alternativet. Skiter i den förbannade planen, vågar chansa och inser att personen som man snubblat över faktiskt kan vara pusselbiten man saknat. Jag har nu en ny plan. I den står det "To hell with your plan..just live..and love!".
Musiken då? Jo, har den senaste tiden delat och utbytt massvis med låtar och i och med det vidgat min musikaliska vy avsevärt. Har kommit fram till att denna helyllelärare kan uppskatta en hårdrocksspelning ofantligt mycket och hoppas att jag får chansen att kånka med igen (hint hint). "Throw the dice lalalala-aaa.."
Bloggen då? Jag gör väl ett försök till.. någon sa någon gång att mitt bloggande inte verkade spegla hur jag mådde under en period i mitt liv. Med facit i hand så var det kanske någon sorts flykt..vad vet jag. However..this time I'm happy ..riktigt happy♥.
Kram alla fina människor och styrkekram till er i min närhet som behöver det. There will be a brighter day..
/M
