No12.blogg.se

Jaha vänner..vecka 14 alltså. Vad hände här liksom? Imorgon är det visst första april. Då jag upplever mig själv som lika vaken som Leif GW på valium just nu, så är chanserna ganska stora att jag kommer gå på minsta lilla skämt..så bring it on. Kanske kan tom dotterns "titta där springer en död älg" , gå hem. Själv skulle jag gärna lura mina elever imorgon och ska göra mitt bästa. Hade ju varit kul att dra till med en extrainsatt vaccination eller klasskontroll av forvårtor eller liknande. .får ta natten till att komma på. 

 

För övrigt känns det som att en del av det som händer just nu, är ett aprilskämt. Dels på privat nivå och dels på utanför-mina-fyra-väggar-nivå.

Privat så är det ett skämt att mina fönster är så smutsiga,  så att det snart kommer vara någon som skrivit "sanitär oangelägenhet" över dem..får nog bli helgens projekt. 

Det är också ett skämt att tusentalssiffran på lönelappen sjunkigt lika snabbt som titanic, när du legat hemma sjuk. Detta trots att du sängliggandes hjälpt till att planera upp lektionerna du missar. Inom samma ram ryms försäkringskassan och vab..inga motiveringar där..aprilskämt. Japp. 

 

Aprilskämt ska väl dock egentligen generera skratt och leenden. Om jag lämnar skämten så finns det ändå saker som ger just det sista.  Som att träffa barnen efter en vecka utan dem och höra sonen säga att han vill äta "pytteliten panna" till kvällsmat.  Eller att märka att bilen, efter du varit på en jobbig begravning,  stannar på en random gata i stan och pojkvännen försvinner ut och innan du fattat vad som hänt, så sitter du med en roskvast i famnen som får Björn Ranelids ansikte att blekna. Även känslan att vara omringad av fantastiska vänner och underbar familj,  gör att man glömmer vardagens bekymmer som så smått klänger sig fast.

 

I världen då? Jo det är ett skämt att man ska behöva dö när det vankas fotbollsmatch. 

 

Over and out.

 

 

Några tankar och tillbakablickar så här en helt vanlig måndag. Någon kronologisk ordning orkar jag inte bry mig om, utan tänker bara "låta det ske" (för att citera Peter Magnusson som en helt fantastisk Lars Vinterdäck).

 

OS då. Ja..jag har ju gått in i en relation och stoltserat med mitt idrottsintresse. Har nog dock aldrig sett så lite OS i hela mitt liv. Tänker dock lägga hela skulden på kanalerna som OS behagar visas i. Va faen är grejen liksom?  Är oftast hyfsat tillfreds med mitt kanalutbud på 1 ,2,4, 6 och svtb..men känner mig smått deprimerad.  Funderar på att planera upp nån sorts miniprotest inför nästa OS.. tips mottages tacksamt (hungerstrejk is out of the question).

 

Influensa då. Har de senaste dagarna sagt meningen "Jag har aldrig varit så sjuk i hela mitt liv!" typ femtielva gånger. Vad hände liksom?  För att ge en bild av mina åkommor som får spetälska och tyfus att blekna, så hade jag ett tandkött som såg ut som om skönhetsdoktorn slant med botoxsprutan och köttade in dubbel dos i käften på mig.  Upptill detta hade jag vita kratrar a.k.a  blåsor, som gjorde det näst intill omöjligt att fundera på något annat än sondmatning. Halsmandlarna är ju också intressant.  Men in fact så äckliga så jag struntar i att beskriva dem.   Migränen som nog kan jämföras med ..nä..kommer inte på något. .hade hellre fött trillingar som sagt, utan bedövning (är ganska säker på att jag inte har några trillingmammor i min läsarskara..så no stepping on toes I hope). Typ 40 graders feber som genererade inte fullt så upphetsande svettflod, samt frossa som antagligen hade varit bra att utnyttjat för diverse hårbottagningstekniker.  Vartenda hår på kroppen stod i givakt.  Lyckades även med en hallucination. Har aldrig knarkat (förutom under denna influensa då, iprenkapslar och Alvedon guppar nog fortfarande runt i denna kropp), men lyckades få syn på en del maskrosor i taket..såatte. Som tur var blev jag mycket väl omhändertagen av K och sedan av päronen som tog hand om mina barn. Tack♥

Till slut återsåg jag mina elever,  som ifrågasatte om jag fortfarande fick lön. 

 

Melodifestivalen då. Har följt den dåligt i år alltså.  Haft annat viktigare för mig helt enkelt♥. Har sett två delfinaler och sågade den ena kraftigt på fb. Skrev nåt om Sanna Nielsens joik..och ja..den får jag väl äta upp. Har inte så mycket att säga. .förutom att Anton Ewald kanske skulle tagga ner en smula.  Vad har han släppt ett par singlar eller?  Dålig koll..men känns som att det behövs lite mer än dans och förmågan att ta sig i skrevet för att vinna. Att sen beskylla media för sistaplatsen är ju..ja..nej..no comments. Själv funderar jag på friidrotts-vm nästa år. Har faktiskt saxat 1,25 m 1994-1995. Kommer jag sist mot Emma Green Tregaro (heter hon Tregaro som skild? )och andra som vet hur det där går till, så tänker jag skylla på alla andra förutom min egen insats. Sådeså!

 

Livet då. Bortsett från att en lottovinst hade varit mer än välkommet, så mår jag wonderful. This is da shit guys! ♥♥♥

 

Ser framemot fredag i glada gamla (som i unga fantastiskt snygga) brudars lag samt en lördag med celebert besök av kusiner med bihang. Trevligt vänner, trevligt! 

 

/M

 

Världen är full av mysterier, har jag fått lära mig. Den senaste tiden har jag reflekterat över saker som "Hur tar man reda på att en stjärna är 13 miljarder år?" , "Hur får man sonen att fatta att man måste riva av och spola ner det använda toapappret (inte rulla upp det)?", "Är det möjligt att efter en ofantligt djup dal, helt plörsligt befinna sig på den underbaraste av toppar?" samt "Kan man både lyssna på typ Adele, gamla westlife-dängor och ändå uppskatta hårdrock?" Till sist också "Hur lyckas man hålla liv i en blogg?????".

 

Vad gäller stjärnan SMSS J031300.36-670839.3, fantastiskt namn btw (kunde de inte gett hen som hittade den lite kred och uppkallat stjärnan efter just hen?), så är det ju så att nya stjärnor föds ur gamla och wiki upplyste mig om att järnhalten minsann kan mätas. Ibland avundas jag folk som har sånt förbaskat iq, så att man själv framstår som en trög version av typ Långben.

 

Vad gäller sonens toapapper och toavanor överhuvudtaget,  så är jag lite orolig.  Kom ju alltså på honom en dag med att ha dragit ut en bit av rullen, torkat sig och sen rullat upp det använda pappret igen. Min slutsats blev att jag, och eventuellt några till i min närhet,  torkat sig på redan använt papper. Häromdagen såg han ytterst ansträngd ut i sin lilla uppsyn,  varpå jag tar denna lille pojk (stel som en kofot) under armen och kutar till toa. Väl där skäller han ut mig och säger att han vill sitta själv inne på toa. Respektfullt ställde jag mig utanför,  men då erfarenhet visat att min son helt enkelt är opålitlig,  så tjuvkikade jag i dörrspringan. Får då bevittna hur sonen,  med kalsongerna runt anklarna, prasslar lite med toapappret och sen spolar.  En utstuderad, lögnaktig handling från en fyraåring som inte alls tycker att det är ett problem att skita i kalsongerna. I aint giving up Folke. ..

 

Från dal till topp då.. Ja.. Är en tjej som alltid planerat saker. Genom åren har nyårsfirande kunnat bli bestämt på midsommardagen, spontanfika har tom. planerats och packlistor har skrivits och noggrant bockats för. Således hade jag ju även en ny livsplan. En plan som pretty much innebar me, myself and I (förutom mina två finingar). Det finns ju mycket sagt i denna fråga, ex att man bör vara själv ett bra tag efter ett typ 16 år långt förhållande,  att man ska finna sig själv och klara av att vara själv.  Vad gör man då när planen plötsligt inte gör som man säger?  Antingen sätter man öronproppar och ögonbindel på, samt nån sorts rustning kring sitt hjärta och tvingar planen till sitt ursprungsläge. Eller väljer man det andra alternativet.  Skiter i den förbannade planen, vågar chansa och inser att personen som man snubblat över faktiskt kan vara pusselbiten man saknat.  Jag har nu en ny plan.  I den står det "To hell with your plan..just live..and love!".   

 

Musiken då? Jo, har den senaste tiden delat och utbytt massvis med låtar och i och med det vidgat min musikaliska vy avsevärt. Har kommit fram till att denna helyllelärare kan uppskatta en hårdrocksspelning ofantligt mycket och hoppas att jag får chansen att kånka med igen (hint hint). "Throw the dice lalalala-aaa.."

 

Bloggen då? Jag gör väl ett försök till.. någon sa någon gång att mitt bloggande inte verkade spegla hur jag mådde under en period i mitt liv. Med facit i hand så var det kanske någon sorts flykt..vad vet jag.  However..this time I'm happy ..riktigt happy♥.

 

Kram alla fina människor och styrkekram till er i min närhet som behöver det. There will be a brighter day..

 

 

/M

 

Då så.. Istiden är tillbaka och sommargympadojor verkar inte vara grejen längre. But, I guess it's time. Om en vecka är jag Getingebo på riktigt och det känns otroligt bra! Christmas, here I come. Var för ett tag sedan i skogen med barnen och mina föräldrar. Storinsamling av granris och annat mys, som är lika viktigt som regnbågar på pridefestivalen. Såg dock att pappa, som nästan har julen som religion, sneglade lite misstänksamt på mig när jag annonserade ut att jag letade efter en död gran. Nej, även om det varit lite bananas i skallen den senaste tiden, så skulle jag aldrig ta in en död gran som julgran. Men, en liten, naked gran till advent, med lite finfina grejer i...ni kan sluta ruska på huvudet..bild kommer i dec! För jag hittade alltså min lilla döing..

 

Var inne och nosade lite i jul-spellistan i Spotify häromdagen och insåg att "snön föll" med Peter Jöback, fanns med fyra gånger. Tänkte att det skulle väga upp Sean banans jullåtar som någon lyckats lägga in. Är en av dem som skulle kunna höra "all i want for christmas" i varenda affär under julhandeln, utan att bli det minsta irriterad. 

 

Frågan är väl om jag kommer hinna boa in mig innan julen är över... är dock omringad av fantastiska, generösa och hjälpsamma människor. Så chansen är faktiskt stor att jag lyckas. Ska bara lägga upp en budget så att jag inte lägger halva lönen på glögg.

 

Tisdag vänner, tisdag och jag vabbar och ser "Croodarna" för tredje gången på två dagar.

Bilden i iinlägget har inget som helst att göra med något. .bara kul!!

 

Ja,, inte kan jag ju skryta med att jag är en flitig bloggare.  Ni får i och med detta därmed även stå ut med att jag kanske skriver samma sak, som jag skrivit tidigare. .hjärnkontoret är lite fullt. Vad händer nu då?  Jo, om mina planer går i lås så blir det nog en lägenhet i Getinge.  Japp, Getinge, som jag mer eller mindre svor på att jag aldrig skulle återkomma till. Men men..tydligen kan man ta en tjej ur Getinge,  men aldrig ta Getinge ur en tjej...or something like that..Vilka fördelar har då Getinge?  Jo, det finns en kiosk. Mycket bra om man känner för att hyra en rulle och trycka i sig en påse chips på sin barnfria vecka eller kanske spela på hästar och vinna en mille eller två. Det finns "coop" och man är ju medlem i Konsum och vill ju vara solidarisk,  för att citera en helt ljuvlig scen ur "macken". Finns även en del andra bra och ha-ställen. .är väl bara systemet som saknas,  men även det går ju att lösa i kiosken. .wohoo!  Förutom allt detta och alla minnen jag har, finns även bästa vännen där och hennes bihang som ställt upp och fortfarande gör det till 110%. Ord räcker inte till för att beskriva min tacksamhet. ..

 

Lägenheten då? Jo, 80 kvm typ fördelat på tre rum och kök samt tvättstuga.  Tapeten i ett rum svischar mig tillbaka till slutet av 90-talet, då det nästan var dödsstraff om man inte satte upp melerade tapeter i alla de färger från Boråstapeter. Själv vet jag att jag mycket nöjt valde solgul, terrakotta (mycket hypat) samt mossgrön..alla med den härliga spräckliga,  jag-har-målat-med-en-tvättsvamp-känsla.  Kanske ber jag om att få tapetsera om eller så lever jag ett litet tag som jag levde som 19-åring. 

Övriga rum i lägenheten är dock i den härliga vit-ljusgrå-tonen a la' 2000-tal. Vet inte om det är bättre egentligen. .? Vet dock att jag nog ska få till denna lägenhet till en alldeles perfekt boning för oss.. kanske till och med innan jul.

 

Just nu verkar det alltså som att Getinge vunnit över Slöinge. .trots detta finns det vissa, väldigt viktiga, personer kvar där. .men de är ju bara en touch på gaspedalen bort..

 

Good night Rävinge. ..where ever you are..

 

/M

 

 

Ja..inte stämmer ju riktigt namnet på min blogg längre. Huserar ju som jag tidigare nämnt hos mina kära päron och deras adress är : folkastad Krokarna 154.. Där av min klatschiga rubrik. Tror jag avvaktar med ev namnbyte. Vad händer "around here" (krokarna heter alltså gården..översättningen sådär ..I know) då? Jo, som jag skrivit tidigare så är ju veckorna väldigt olika och denna vecka har kidsen varit hos mig. Jag kämpar med mitt pedagogiska förnuft i mitt försök att uppfostra den lille. Fy vad nära det var att "tomtehotet" lämnade min mun häromdagen och är det något jag är väldig motståndare till så är det just denna typ av hot. Vem vill tex att ens barn ska gå runt och vara ledsen över eller rädd för tomten? Men som sagt..nära var det. Minns knappt va det var han gjorde? Kanske skulle han precis skicka en stor transformer i riktning mot tv'n, eller något.

 Lille F kom häromdagen med en avblommad passionsblomma och han skulle tvunget sätta den i vatten, för att se den slå ut. Jag försökte förklara att detta inte var möjligt (att få en död blomma som legat på golvet att helt plötsligt tänka..äh va fasen jag kör la ett race till). Till slut såg jag mig dock besegrad och vi tog ett litet snapsglas och satte "blomman" i. I två dagar har vi nu fyllt på vatten på döingen, då lille F lyckats slå ut vattnet ett antal gånger. Idag var det dags igen. F ville fylla på vatten och jag säger att nu får det vara bra (ett uttryck jag säger 711 gånger per dag och som lille F nu börjat härma).  Han vägrar dock lyssna och jag hör mig själv säga: " Men det går inte .. Blomman SOVER nu". Lille F svarar då "Nej, mamma, den kan inte sova. Den har inget ögon!!" Ok...beaten by a treåring..

 

Kan väl även bjuda på en händelse av lite mer privat natur. Vi hade gått och lagt oss en kväll. Lille F som är en undersökande liten kille körde in händerna innanför mitt sovplagg och skulle pilla på "knapparna" (a.k.a bröstvårtor). Jag drar ut hans hand och säger till slut till honom på skarpen: " Sluta Folke, jag vill inte att du gör så!!" Folke svarar då: " Nej, sluta mamma!  Du är en mamma-laket (raket) och jag måste starta dig! 5-4-3-2-1 "... och sen var handen innanför igen. Vad göra än att skratta ihjäl sig? 

 

Nu tar vi helg tycker jag. Här i "peoplestown, around here" ska jag och dottern laga trerätters och bjuda la familia på. Ett glas vin och sen sitta och tillsammans med pappa klanka ner på idoler på tv. Fredag, vänner fredag.

 

Just det...har tagit en sån där facebook-paus igen. Jag är med stor säkerhet snart tillbaka igen, men behövde rensa i huvudet och fokusera på mitt. Jag gör ändå inte annat än att lägga ut gråtmilda, smått patetiska, stackars mig-citat..så it's better of this way.

 

kram m

Jaha..en nedfrusen blogg som väcks till liv. För alltid?  Vem vet.. Kanske nu någon hinner tänka: " är detta blogginlägget vi alla väntat på?" Nej, det är det inte. Tidigt i somras (tror jag) skrev jag senast och då såg livet ut på ett sätt.  När jag nu skriver detta, så är livet något helt annat. 

 

Jag befinner mig i en karusell med en massa beslut som ska tas, många uppförsbackar (som att få veta att det "bara" är nio före mig på en lägenhet i slöinge), men även många nerförsbackar, då hjulen rullar lite lättare (som att få veta att man får komma och kolla på en annan lägenhet,  trots att man bara stått i kö en dag).  

 

Att stå i bostadskö för första gången, bara det känns    

konstigt.  Att köpa bil själv och sitta och förhandla om   saker som man inte har en susning om, är en  upplevelse.  Satt hos bilhandlaren och ber honom ta in  min peugeot from hell. Håller tummarna för att jag i alla  fall ska få ut 60 för den, varpå denna man säger nåt i  stil med: " alltså jag är ledsen, du kanske tycker jag är  hemsk nu, men du kan alltså inte få mer än max..ja..va ska jag säga. ..75! Jag hör mig själv säga med en röst som skulle föreställa rösten på någon som vet vad de pratar om: "ja, men det var väl ungefär det jag tänkt mig. .." Fick tillslut 70 och rattar gladeligen runt i min lilla clio istället. Tack till mannen på Gerts bilfirma. .han hade hjärtat på rätt ställe..och för det fick han en påse sviiindyra bullar från Statoil! 

 

Husera hos päronen då?  Det går väldans bra. Jag bor i mitt stora, gamla flickrum (som är bra mycket större än många lägenheter). Tyvärr sumpade syrran min snygga spräckliga lila färg som prydde väggarna,  så nu lever jag som i en tuggummimaskin med turkos väggar..men man sover gott ändå. Jo, här har jag alltid någon att prata med och blir mycket väl omhändertagen av m och p. Upp till detta finns mina syskon alltid bara ett samtal bort.  Love ya! Varannan vecka kommer så även de två som jag lever för och livet är då komplett. 

 

Vänner då? Vad vore livet utan er? Känns som jag för evigt står i skuld till er. Utan era ord, kramar och tålamod (när jag ältar en massa skit) så hade jag inte stått pall för detta "nya" liv.

 

Jobbet då? Samma där. Har världens bästa jobb, med världens bästa arbetskamrater.  De finns där, lyssnar, skojar och förstår.  Ni är guld värda! 

 

Som sagt, en massa detaljer om vad som lett till detta nya liv blir det inget inlägg om. Let's all live here and now...

Häromdagen fick jag en vänförfrågan på facebook. Vännen var en gammal vän från svunna tider. Med det menar jag ca 18 år tillbaka i tiden. Vi träffades nyligen på en väns bröllop och jag tänkte att jag skulle frågat honom om han minns när han körde över mig med sin bmx, så att jag tappade min bulle..men jag hoppade det. Hur som helst... Vi var ett gäng som höll till i käcka Getinge och jag minns tiden med ett stort leende. Vilket bekymmersfritt (oftast) liv vi levde då, kära vänner. Vårt liv kretsade geografiskt kring simba (utomhusbadet), som för övrigt släppte in sina besökare genom ett uppklippt hål i nätet efter klockan 19, och diverse andra ställen längs med Stationsgatan. Då och då samlades vi till diverse festligheter och det hände till och med att folk satte sig på cykeln ut till mig på bondelandet. 

Förra sommaren träffade jag en annan gammal vän, just på simba. Jag jagade sonen och han satt vid kanten och tittade på sin dotter som lekte i vattnet. Vi började prata om kvällarna då vi satt och snackade, någon badade, någon blev iputtad och någon ev blev överförfriskad. Mamma sa häromdagen att jag var en väldigt lugn tonåring...och det stämmer..oftast...När vi tjejer träffas återkommer vi ofta tillbaka till dessa år. Någon gång tänkte jag att nu får vi väl ge oss..har vi inget  annat att prata om? Men på något vis tror jag att vi alla ibland längtar tillbaka till fula mopeder ( och mopedhjälmar!), fruit of the loom-tröjor, hooch och rosa Björn Borg-väskor. Ibland kan jag dock bli lite bedrövad när jag tänker på att vår dotter är där om 6 år! My goodness..å andra sidan känner jag mig trygg i tanken, att om hon är del av ett sådant härligt gäng som jag var då, så kommer hon ha en helt fantastisk tonårstid. 

 

Nu är det dock vuxenpoäng som ska samlas...hej camping! 

 

Vuxenpoäng:

 

1. Husvagn från -87.

2. Istället för att köa på systemet, beställde jag en dunke vin till kiosken i Getinge ( ok..ev tantvarning på den ..)

3. All mat handlas och fylls i husvagnskylen..inte ska dyra campingaffären gynnas här inte..

 

Ser fram emot helgen och det fiiina vädret.. (?) i måndags sa de på nyheterna att det skulle vara 28 grader idag...då får nog lilla solen se till att vakna nu..

 

so long och glad midsommar på er alla! 

 

By the way..blogga aldrig på en iPad.suck.. 

/Matilda 

Hon står dock hemma nu, fina husvagnen och gör sig redo för midsommarfirande. Frågan är om det finns någon ledig campingplats bara..? Började min morgon med att ringa en camping och hade då köplats nummer 3. En kvart senare hade inget hänt, varpå jag lägger på. En kvart senare provar jag igen, nu köplats nummer fyra.Jag la på igen. Efter frukosten ringde jag en gång till och hade då könummer två och jag bestämde mig för att vänta. Lite telefonmusik spelas i mitt öra och var 15:e sekund får jag veta vilken plats jag har i kön. Efter 17 minuter har jag plats ett..finally!! Då bryts samtalet!!! Skit också. Ringer igen och har då nummer två igen. Hinner precis återigen bli nummer ett, när det knackar på dörren. Jag tvingas lägga på och öppnar dörren. Utanför står två trevliga kvinnor i 40-års åldern och påtalade hur glada de var att jag var hemma. De räckte mig en lapp och tackade för sig. På lappen stod det: "Finns det någon sanning?" Lappen var en inbjudan till ett massmöte i Malmö arena 5-7 juli...men tyvärr jehovas vittne, vi har redan en semester inbokad i juli också. Visserligen var ju er tillställning gratis och man var inte tvungen att ge något till kollekten...men jag tror ungarna blir besvikna om vi avbokar Legoland. Måste avsluta också med att säga att tiderna för denna sammankomst var lite roliga... det börjar 9.20 och är slut 16.55..hihi...ett massmöte med tidsoptimister!!

 

Ciao..vi syns på vägarna..

 

Matilda

It´s the final countdown...ja, nu närmar vi oss sommarlovet med rekordfart och man skulle ju kunna tro att det är den bästa tiden att vara lärare ...lite no no där. Visserligen älskar jag mitt jobb, så egentligen kanske jag inte ska klaga...hm..

Det är alltså inte jobbigt att skriva 21 omdömen i alla ämnen jag undervisar i. Det är inte heller en otrolig utmaning att skriva 21 st "så här gå vi vidare-planer" i alla ämnen jag undervisar i. Det är heller inte speciellt utmattande att rätta 6x21 matteprov och finna tid till sex st gruppmatte-prov. Att sedan rätta 2x21 läsförståelser, läsa 21 berättelser och bedöma stavning, interpunktion och röd tråd samt läsa 21 faktatexter om sälar och fåglar och räkna antalet stödord som ska finnas med...japp, tar jag med en klackspark. Utöver detta är det inte ett dugg svårt att få till 21 stycken högläsningstillfällen då jag och varje elev ska samtala kring en text om en flicka och en utomjording. Men mest lycklig är jag nog ändå över uppdraget att föra in alla provresultat på nätet. Tacka gud för tab-knappen...

 

Så nu när all min galla är slut i magen, mår jag genast lite bättre. De nationella proven har trots allt varit bra och eleverna har faktiskt uppskattat dem. Det här med skriftliga omdömen då...kanske man skulle ge sig själv några stycken.... :

 

"Matilda, du kan utveckla din förmåga i kvällsmatslagning. Tänk på att försöka blanda olika ingredienser och undvik att laga samma mat, allt för ofta."

 

eller kanske..

 

"Matilda, när det kommer till ditt yttre så kan du tänka på att ett besök till frisören skulle vara att föredra. När du koncentrerat dig på hur du ser ut, så har jag sett att du kan vara fin i håret. Tänk på att alltid ta en titt i spegeln innan du lämnar huset."

 

"Matilda, tänk på att utöka ditt ordförråd och inte få ett psykbryt när du upptäcker att sonen målat halva badrumsinredningen inklusive speglar, med en el-tandborste full med tandkräm."

 

 

Ja...pust och stön..fullt fart mot helgen...Nu ska den trötta mamman utan tillfälligt psykbryt, få till en delikat kvällsmat...det gäller ju att jobba för att nå sina mål! Laxpanna..götte!!

 

/M

 

Inget är som väntans tider...i själva verket har jag ett par bra anledningar till att blogginläggen uteblivit den senaste tiden. Det ena är planering och plock inför barndomsvännens fantastiska möhippa.  Möhippan som gick av stapeln i lördags och varade i si så där 17-18 h var mycket lyckad och det kändes som att blivande bruden var nöjd. Den andra anledningen är att mannen lagt beslag på datorn. Men nu så! Vad ska jag då ägna dagens rader åt. Kanske ska börja med det här som alla gör..tar tag i sitt liv då och då. Jag kom på att jag skulle ta tag i mitt liv, eftersom det kom över mig att jag om en månad förväntades kunna spela 90 minuters fotbollsmatch. Jag har därför sprungit, dock ej så långt som jag trodde att jag skulle orka. Jag har promenerat och hör och häpna..gjort situps...denna urtråkiga skitövning, som säkert inte ens hjälper till för att få bort irriterande put/fd bebisbostad/ julmatsförvaring. Men men...skit i, som mina elever brukar säga. Jag har inte direkt tänkt på min kost, mer än att kanske en portion eller två mindre räcker. Man måste ju inte sitta och trycka i sig mammas supergoda lördagsmiddag efter att alla andra slutat äta. Att det kan vara så gott med ugnspotatis tex...Men så har jag nu fått beskedet att matchen inte blir av pga att vi gamlingar inte får ihop något lag. En del av mig blev såklart besviken, självklart vill man ju träffa det gamla laget, men kunde absolut tänkt mig att spela kubb, dart eller nåt i stället. Den andra delen av mig som då faktiskt fattat att konditionen kanske skulle räcka till en 2x 15 minuters match, om denna tid då dessutom grundar sig på att ev ruscher eller för snabba spelvändningar vore förbjudna, firar lite smått. Tänker jag då lägga ner allt...nä. Som en kompis brukar säga..om man ska slippa ligga i vassen i sommar så måste ju något göras. Jag firade idag dock lite att jag skulle slippa dö i en mjölksyre-attack och tog därför både veteskiva och kaka till kaffet idag! 

 

What else? Jo, vi (läs Johan) har ju börjat på infarten och framsidan. om ni sett på facebook så har min plats i äktenskapet lite ruckats på till förmån för två stora maskiner. En grävmaskin på larver (mycket noga att säg larver och inte hjul eller annat runt föremål) och en mindre grävare. Inte för att hänga ut mannen på något sätt (eller jo det tänker jag visst) så i vanliga fall måste han bara precis vila lite eller se på 112-på liv och död. Den senaste tiden har dock detta beteende förändrats och mannen studsar glatt ut ur bilen, in och byter om och sedan förenas han med en av dessa maskiner. Inne står jag och en rabiat son som helst skulle åka med hela tiden. Tyvärr Folke...men när du blir äldre kan du också byta ut din fru mot två grävmaskiner! Tänk vad fruarna måste varit uppskattade förr..hur svårt hade det varit att konkurera ut en spade...

 

Avslutar med lite jobbprat. Har suttit hela dagen och rättat nationella prov. Ett prov var att eleverna skulle skriva en berättelse om en dröm, verklig eller fantasi. Blev lite varm i hjärtat när jag läste en tjejs berättelse. I drömmen blev hon upphämtad av en privatchaufför och fick veta att hon var Hollywood-stjärna. Hon skulle direkt till USA för att spela in en film. När sedan filmen hade premiär så fick hon dela ut VIP-biljetter till familjen. Hon avslutade berättelsen ungefär så här: " ..och längst fram skulle min lärare Matilda få sitta!" 

 

Den avslutningen kommer jag leva på ett tag!

 

/Matilda

 

 

När jag idag äntrade min kära köksö, efter att barnen utspisats med mellanmål, fick jag mig en liten chock. Läste aftonbladet och rubriken: "Nu är Hanson tillbaka- 16 år efter MMMbop!" 16 år?! Fick en sån där flashback som man ser i amerikanska filmer, sånt där flimmer och en massa bilder svischar förbi under en millisekund. Tänk att man är med om att Hanson återförenas efter 16 år. Hur gammal är jag då? Minns alla stunder med mina fina vänner, som nu kan känna sig lika gamla som jag själv gör. Man hoppade och dansade till denna fantastiska dänga och sjöng och sjöng utan att egentligen ha koll på mycket mer av texten än just MMMbop...

För om det finns någon i min läsarskara som kan hålla handen på hjärtat och säga att ni kan kommande första vers i MMMbop, så ska jag...vet inte..börja springa på det förbaskade löparbandet. Vänligen läs:

Hur kan då tre ungar från USA för det första bli födda med precis lika mycket talang och musikalitet, sedan dessutom lyckas skriva en låt som egentligen är rappakalja och lyckas få den att bli listetta i 27 länder? Vem är det som bestämmer att vissa bara lyckas? Jag menar jag och mina syskon hade egentligen alla möjligheter. Vi var tre syskon, precis som Hanson-bröderna. Visserligen bara en kille, men så långhåriga som Hanson-bröderna var så borde det ju väga upp. Musikaliteten då? Jo vars, nog skulle vi nog kunna dra ihop några bitar. Syrran sjöng ju vackert på mitt bröllop och på en fest med karaoken, tog brorsan i från tårna när han sjöng "we are all the winners" med Nick Borgen (förlåt). Jag själv har ju haft lite av en karriär inom bröllopssjungeri. Fast när jag räknar ut vad min själva timpeng för dessa framföranden blev, om man räknar med allt övande innan, så slutar jag nog visserligen på ca 38 kr/h + eget utlägg för bensin, så något levebröd pratar vi tyvärr inte riktigt om. När det gäller instrument, så var jag ganska hyfsad på fiol. Spelade i fyra år och tog mig från "köttbullar med lingon" till "födelsedagsvals för Mona", utöver detta sitter "äppelmelodin" på keyboard i ryggmärgen och den kan jag slänga fram när som helst. Kan med en hand även spela ex. "Diana" eller psalmen "Blott en dag". Brorsan hade några år med gitarren och lillasyster, med tanke på hur hon var som liten skulle säkert kunna gå loss på vilket trumset som helst och få det att låta trovärdigt. För vad jag kan minnas så var hon aldrig riktigt inne på någon instrumentell bana, hon hade fullt upp med att mess up my life!...Artistnamn skulle ju kunna varit "Jo-Hanson", hyfsat internationellt, men ändå med en svensk klang. Hansons första platta (?) hette "Middle of nowhere" och med tanke på att man vuxit upp i Getinge/Rävinge, så känns ju inte den titeln helt främmande heller.  

 

Men men, jag får väl finna mig i mitt öde och konstatera att jag har det väldans bra, trots brist på listettor och grammys. När jag tänker efter så hade det nog varit svårt att få till en återförening ändå, med tanke på att en av oss bor i Slöinge, en i Göteborg och en i Landa,Kungsbacka. Så det var nog lika bra att karriären aldrig tog fart!! 

 

;)

 

 

/M

Jahopp, då var man tillbaka igen. Trots ett fantastiskt lov, utan kräkningar, förkylningar eller annat skit (i dubbel bemärkelse), så kände jag mig idag väldans trött. Kan också ha att göra med att jag igår ödslade min tid på Maria Wern. Ca en kvart in i filmen (?) konstaterade jag att vi nog redan sett den och började dividera om det var Mimmi i Tre Kronor som var mördaren. Trots detta satt vi framför TV´n ända tills även nyheterna varit. Varför? Jag är i vanliga fall av den uppfattningen att man kollar färdigt, annars är ju tiden man lagt på filmen helt bortkastad. Men denna hade vi ju sett...När vi väl kom i säng, så har jag fått ett psykbryt på ett spel i mobilen..ett sånt där där man ska få bort en massa juveler i olika färger. Har hållt på med samma level i veckor nu och jag håller på att bli galen. När jag kört denna "bana" ca 20 gånger utan resultat, så gav jag efter för sömnen. Som grädde på moset kom det sen en ledsen liten kille tassandes i natt och kröp ner jämte mig. När jag precis somnat om stod dottern och knackade mig försiktigt på axeln. När jag väl vaknat till och konstaterat att jag blev nästan lika vettskrämd som den gången mannen uppenbarade sig i spegeln när jag borstade tänderna. Alltså jag stod i mörker på toa, borstade tänderna, böjde mig ner för att spotta, samtidigt som jag satte på vattnet. Jag hörde därför inte när mannen kom in. När jag sedan reser mig upp och ser hans nuna i spegeln så skrek jag lika mycket som hon som vann i Paris Hiltons program BFF (pinsamt att man ens såg det programmety en gång!). Tillbaka till ämnet. Alltså Maria Wern, mobilspel, son, dotter, väckarklocka, 21 elever som haft påsklov, nationella prov X 2 och jag känner mig som en utsketen äpplaskrutt! Har dock fått i mig två bigsize-koppar med kaffe och har börjat fundera på om man kanske någon kväll, eventuellt om tid finns, skulle kunna överväga att testa gå/springbandet. Varför? 

Jo, jullovet sitter fortfarande runt magen och när vi har en sommar på ingång, så kanske man skulle försöka ta ett par pannor runt midjan. För att slippa ligga i vassen menar jag... men som sagt..får se om jag hinner :)

 

Synes!

 

/M

Så är det äntligen påsklov. Tyvärr brukar detta lov ha förmågan att ta slut innan man ens märkt att det börjat. Påsken då? Jo , vars här kommer den.

 

Skärtorsdagen. En någon förkrympt kompisskara träffades hemma hos mig. Egentligen är vi sex tjejer (japp, vi var tjejer när vi var 14 och kommer vara tjejer tills vi är 80), som slog våra påsar ihop under den härliga högstadietiden. Vad vi gjorde då tänker jag inte ta här, men det känns väldigt härligt att vi fortfarande kan ses och ha jättetrevligt/roligt tillsammans. Men med en tjej på semster och en sjuk, så var vi i torsdags alltså bara fyra. Hela kvällen satt vi runt bordet och pratade om då, nu och framtid. Lovely! Tyvärr hade en av tjejerna en förmåga att fylla mitt vinglas lika fort som det var tömt och när sonen nästa morgon stod och drog mig i tårna kl 6.30, gjorde både ålder och familjeliv sig påmint. Summan av kardemumman: Skit i det. Ha så kul och trevligt du bara kan och låt kompisen gå loss på karaffen. Se bara till att ha en skål med jordgubbar och en liten, liten dvd-spelare som man kan ha i sängen. Sätt sonen med dvd´n och jordgubbar jämte dig och slumra med ett halvt öga öppet!! 

 

Långfredagen: Som den kassa kocken jag är, hade jag inte lagat mat till  fyra pers på skärtorsdagen, utan till typ 16. Detta innebar att vi stor men en stooor laddning kycklinggryta med spenat och soltorkade tomater samt en hög okokt färskpasta. What to do? Ringde mamma och bjöd hem dem till kvällen. Fram med fina påskdukningen igen och på med maten. Joinade pappa med ett glas vin, men erkände motvilligt att det smakade aningen bättre på skärtorsdagen. Konstigt.. Till kaffet slängde jag fram fläderparfaiten som blivit över och när det var dags att lägga sig var det inga problem alls faktiskt.

 

Påskafton: Eftersom sonen somnat kl 18.30 på Långfredagen, så stod han denna morgon kl 06.15 och drog mig i tårna. "Maaatiiiilda, Fokke äta frusko!" Upp ur sängen och på med min one-piece som skulle kunna skrämma i väg vilket spöke som helst. Efter att jag utspisat honom, väckte jag övriga familjen, kom ihåg att byta om från onepiece till något annat som ej skulle hamna under paragrafen " förargelseväckande beteende" och jag och dottern drog till Ica för att handla inför kvällens sammankomst. Väl hemma, drog jag fram min 12 meters dammsugarslang och svängde över mitt fina, men ack så skitsynliga svarta, golv. På eftermiddagen åkte påskdukningen fram för tredje gången och sedan var det dags att fixa med käk. På kvällen kom min kära, bästaste vän J med bihang. Bihanget hade slagit på stort och hade med sig oxfilé. Så efter en trerättersmiddag och sedan en bastu, var vi aningen sega och vid 2-tiden intog vi vågrätt läge. 

 

Påskdagen: Efter att ha utspisat nattgästerna med frukost och de lämnat riverstreet, så intog vi slappaläge. Jag konstaterade varsamt att tiden då man kunde inta "druva" (för övrigt en kompis härliga benämning på vin) tre dagar i rad, är förbi. Så när det var dags för påskbuffe´ hos mor och far på kvällen, så erbjöd jag mig vänligast att köra. 

 

Annandagen: Lunch och härlig promenad ner till stranden hos svärföräldarna och på kvällen grillade vi rådjur och njöt. Vinet kom fram, men denna gång var det rådjuret som fick bada i det!

 

För någon dag sedan sa jag till någon att inte påsken är så speciell längre. Det stämmer i och för sig. När det begav sig planerade man ju upp påskafton på nyårsdagen..ungefär. Men egentligen har den påsken varit väldigt speciell. Jag har haft förmånen att få träffa flera av de vänner som ligger mig varmast om hjärtat. Jag och Johan har knutit nya vänskapsband och vi har träffat våra familjer och umgåtts med våra guldklimpar. Så visst är påsken speciell ändå.

 

Lav jo åll!

 

/M