No12.blogg.se

Så var den 21 december redan här. Citerar resten av Sveriges lärarkår när jag säger "vart tog denna termin vägen?". Jag fick förmånen att ha en "egen" klass denna höst och får förhoppningsvis följa dem ett tag till. 22 härliga elever, på väg mot 10 år och är fulla av upptåg, ideér och energi. Ingen dag är den andra lik och det är alltid roligt att gå till jobbet. Idag höll min klass och den andra 3:an i julavslutningen, tillsammans med en fantastisk musiklärare. Några sånger har tränats in och även lite agerande till dessa. Men feber i kombination med annat, slog dock ut nästan en tredjedel av skolans elevantal och när vi skulle ha genrep i onsdags, hade jag sju elever (av 22) i klassen. Idag var vi tretton från min klass och 23 i den andra och eleverna gjorde ett fantastiskt jobb. När jag stod lutad mot väggen, bakom denna sjungande skara, så blev jag allt lite stolt. Då många fortfarande var sjuka, så fick några hoppa in och ta en roll som de inte övat på, utan minsta problem . Fantastisk avslutning! Utav klassen fick jag dessutom ett jättefint armband från Snö of Sweden. Superfint!!!

 

Innan jag lämnar avslutningspratet, så vill jag nämna att den började lite dramatiskt, då vi fick skicka iväg en kollega med ambulans. Men som vanligt, vill jag inte skriva om någon så ingående här. Jag vet dock att det inte var någon fara med henne, och det känns otroligt skönt. Vi blev allt lite (läs mycket) skraja!

 

Granbristen då....Jag brukar alltid köpa gran i god tid. Första advent har jag brukat ge mig iväg, betala granen och sedan märka ut den. Jag ringer därefter till mannen och be honom hämta. I år vet jag inte vad som hände. Hjärnsläpp eller hjärnslapp...något var det! På något vis tänkte jag "granar säljs ju överallt, det kommer ju finnas en till oss också". Not! Började med att åka till Statoil, med inställningen kosta vad det kosta vill. Ingen gran. Åkte då till Gödastorp. Granar fanns, men om de skulle lika en normal julgran i höjd så skulle jag bli tvungen att limma ihop två stycken ovanpå varandra. Ingen gran alltså. Åkte in till Blomsterlandet. Ingen gran. Cheapy..no. Sista Falkenbergshoppet stod nu till Granngården, men där fanns lika många julgranar som på Bahamas. Ringde uppgivet till mannen och kom på att kanske lantmännen i Slöinge (japp i byn där jag bor) kanske säljer. Styrde kosan hemåt och svängde ner på Lantmännen...där stod den. Helt ensam i ett för övrigt tomt kungsgransställ. Lite som det sista barnet på barnhemmet. Jag vände och vred och konstaterade att vi antagligen haft finare granar genom åren, men den var klart godkänd. Så sisådär 4 mil i onödan och med en halvokej gran anlände vi tillslut hemma. Satte på välbehövligt kaffe, plockade fram julavslutningsfikan och tog tidningen. Sjönk ner vid köksbordet och godkände dotterns önskan om att få tända ljusen på bordet. Tändstickan tändes och dotterns tumme likaså. Ett par timmar senare sitter vi nu framför Tomtetass 2. Sonen kör med en bil på oss, på bord ,på  tv-bänk och på soffa. Dottern sitter med tummen i flytande Ipren.

 

Snart jul vänner, snart jul!
/Matilda

 

 

 

Jahopp, friday at last! Veckan har varit lite tyngre än vanligt. Båda barnen sjuka samma natt..en i magsjuka och en i, vad som visade sig vara, falsk krupp. Akutbesök och en andningsapparat senare, så kan helgen gladeligen få komma. Då jag klankat ner på alla som skriver om sina sjuka barn på facebook, så avslutar jag detta kapitel här.

 

Arbetsveckan har varit lite haltande, men med kollegor som ställt upp, så har det ändå fungerat bra! Idag var det då dags för julpyssel/vinterpyssel. Frågan många ställer sig är: måste man julpyssla/vinterpyssla? Svaret är såklart nej. Men trots detta, så infinner sig någon sorts medfödd pysselkänsla när december kommit och tillslut står man ändå där med glitter i näsborrarna. Då jag med åren blivit allergisk mot "papperskrafs",  vik här och här, klipp där och där, limma och på med glitter och vips så har du en snöflinga som du kan pressa ner i väskan och glittra ned allt annat med, för att sedan packa upp den hemma och konstatera att den i alla fall var fin i skolan. I bästa fall hängs den i nåt fönster....nej färdigspytt. Däremot kan jag uppskatta ett "rejält" pyssel, som faktiskt blir något och som kan plockas fram i alla fall ett par år till. Med hjälp att tidigare pysseltradition på H-skolan, har vi därför gjort "vintriga ögonstenar på en gren". Snabbbeskrivningen är: En bit av en hyfsat tjock gren, lim och glitter (;P) på den. Måla små ögon på några stenar, klipp till en bit luva på metervara och sätt fast på den lille ögonstenen. Slå in något litet paket och pynta med annat som hör julen/vinter till. Poff- klart! Pysslet flöt på bra och spotify med julmusiklistan spelade i bakgrunden. Men summan av kardemumman är ju ändå den: när 11 st 9-åringar får chansen att glittra med en stor glitterburk, så blir det mycket glitter. Under rasten och i andra möten med kollegor idag, så fick jag höra lite halvhögt: "Du har glitter på läppen...i pannan..på magen". Glittret i näsborren upptäckte jag själv när jag klockan 12.00 äntligen hann med att gå på toa. Men men...mysigt var det!

 

Tandvärken då. Ja, den har jag väl förträngt i nån veckas tid nu. Ska med dottern och hämta ut en tandställning. Tänkte att jag kanske kunde slinka ner en snabbis i tandläkarstolen....eller?

 

Slutar med att sända en tanke till andra sidan jorden. Drive safely J, drive safely!

 

Trevlig helg vänner!

 

Matla

I still remember the first day we met
We were too shy to say much at all
It's funny to think back to that time
and to all the times we had a ball!

They say that true friendship is rare
An adage that I believe to be true
Genuine friendship is something that I cherish
I am so lucky to have met you.

Our bond is extremely special
It is unique in it's own way
We have something irreplaceable
I love you more and more each day.

We've been through so much together
In so little time we've shared
I will never forget all the moments
that you've shown me how much you cared.

Friends are forever
Especially the bond that you and I possess
I love your fun-filled personality
Somehow you never fail to impress.

The world could use more people like you
it would certainly be a better place
I love everything about you
You are someone I could never replace.

You are always there for me
When my spirits need a little lift
I cannot thank you enough for that
You are truly an extraordinary gift.

You are everything to me and more
I could never express that enough
Life is such a treacherous journey, and
Without you it would be even more tough.

Our story will continue to grow
With each passing day
Because I trust that with you by my side
Everything will always be Okay.

You are so dear to me
You know I will love you until the end
I will always be there for you, and
You will always (and forever) be my best friend.

På söndag är det alltså dags. Min vän med stort J åker...leaving on a jet-plane..Målet är Tamara McKinleys (en av mina favvo-författare a.k.a. tantsnuskskrivare enligt svågern) trakter, Australien. Från Australien bär det sedan av till Nya Zeeland (om jag inte helt fattat fel) och sedan till mitt drömresmål, det stora landet i väst, United States of America!! Gjorde ett tappert försök att vara lite extra bra kompis och åkte därför och fixade en julklapp till henne. tanken var att hon skulle ta den med sig och öppna den på julafton, i 40 gradig hetta och tänka på mig här hemma i kylan. Jag var nöjd, speciellt med en del av paketet, tills hon innan hon lämnade mig i onsdags sa: "Det är väl inget ätbart nu, så jag åker fast i tullen!" Ehhhh....jag och dottern tittar på varandra och får ur oss nåt i stil med... "Nej inte ätbart, men typ kanske kan bli nåt drickbart". Med facit i hand hade jag inte tänkt så långt. När jag tänker efter så skulle hon nog kunna bli tagen för typ misstänkt knark-innehav, bli sittande i ett sterilt rum på flygplatsen i Melbourne väntandes på en kraftig madame som tar på sig en lång gummihandske för att leta efter mer misstänkta saker.....NEJ....JOHANNA ÖPPNA DIN JULKLAPP INNAN DU ÅKER...ta bara med dig kuvertet!!!!

 

Jag önskar dig all lycka på din färd...känns som du ska vara borta for ever...see ya on Skype (J har lovat att Skypa med mig och mina elever..kuligt!!)

 

Hur som haver...(kan inte riktigt släppa min tanklöshet när det gäller julklappen...kanske får tömma mitt konto för att lösa ut henne mot borgen....) Shit..jaja. Det är nu fredagkväll och jag ska snart hämta hem dottern som är på disco. Tänk när man själv var på disco i den åldern. Man var ca 8 år och hade redan hunnit vara ihop med en kille i 1 år. Detta djupa förhållande, som knappt skiljde sig från vanlig klasskamratrelation, innebar ju i alla fall att man hade ett par tryckare säkrade. I övrigt stod man där med ca 1,5 meters mellanrum och hade fullt sjå att dansa ett steg åt sidan- ett steg åt andra sidan, i takt. Ville man sedan öka svårighetsgraden ett snäpp så tog man benet snett bakåt samtidigt! Those were the days. Enda bekymret man hade var att godifspengarna kunde ta slut och att våfflorna i håret skulle påminna folk om ett penntroll. Om man sedan tänker sisådär 6-7 år framåt så var bekymmerna annorlunda. Då var man mest rädd för att någon mer än de vanliga retsamma kompisarna, skulle upptäcka att man hade en mopedhjälm stor som globen och att mamma skulle undra varför man stank deo från händerna....Dagens bekymmer då...kvällsmat? Ikväll blev det thaimat från Kellys thai i Falkenberg. Ett bekymmer mindre. Nästa bekymmer...vem reser sig från soffan och sätter på kaffe? Det får bli den som slipper byta blöja på vildingen...

 

Då så..nog med bekännelser för ikväll.

 

Avslutar med ett citat från en film a la Matilda-humor!!

 

"Toot-a-loo, au revoir, auf wiedersehen, ciao, ching dow da."

 

/M

Ja, då kom den till slut. Snön. Detta fenomen som jag faktiskt gått och hoppats på, då det skulle innebära att vi skulle slippa se vår tråkiga tomt. Så här med facit i hand vet jag inte om jag håller med mig själv längre. Visst att se ut, innifrån ett varmt och mysigt hem, är ju såklart helt fantastiskt, men sen då? Vad är snön bra för (bortse nu ifrån barnperspektivet med pulkaåkning och snögubbebygg)? Bilen är "bonnfrösen" som vi säger på landet, totalt nedkyld och när man kommit halvvägs till jobbet och äntligen fått till en hyfsad sikt ut mot kommande trafik, så kanar ett massivt snöblock ner från taket och det blir svart. Snabbt börjar man fibbla med vindrutetorkarna och har nästan sönder dem på köpet, för att de inte riktigt är konstruerade för att skotta snöblock. Fötterna är nästa bonnfrösna grej. Visst, några hypervattentäta-snötåliga-fjällvandrarkängor har jag inte införskaffat mig, men mina stövlar har ändå hyfsade skaft och i alla fall godkänd sula. Hjälper detta mot snön? Nej, istället infinner sig en känsla av iskall fuktighet. Ni vet inte torra, men absolut inte våta heller. Men men, snöpessimism i alla ära. Antar att mysfaktorn och barnaglädjen vinner...

 

Som jag tidigare skrivit om så är ju advent mysigt och i skolan har jag försökt få till lite av denna mysighet. Eleverna har sockrat och glittrat glasburkar och de tänder vi på deras bämkar varje morgon. Upptill detta, har vi en stoor interaktiv whiteboardtavla (smartboard) i alla klassrum och på den tänder vi en brasa (fauxfire.com). När lässtunden är slut är det dags för Sunes jul. Flera av eleverna hade faktiskt inte sett denna gamla goding till adventskalender och då jag själv sett den fler gånger än vad jag har tår på fötterna, så väntar jag med spänning på avsnittet då Sune målar en bild på rektorn som bastar, med en stjärngosse strut på.... På tal om smartboarden så kände jag att jag behövde lära mig lite mer om den. Jag gjorde därför, med hjälp av en filmsnutt på youtube, en egen adventskalender. Eleverna lottas, och varje dag får en elev klicka på dagens datum och tjoff så länkas det till något julinspirerat, helt opedagogiskt julspel på nätet. Kopplat till läroplanen? Nej. Kul? Det verkar så. Utöver detta har jag faktiskt tagit mig tiden att skriva ettt litet brev till varje elev. En liten personlig hyllning och push framåt till var och en. Man vet att det är värt jobbet när en mamma kommer och utdelar en kram för de fina raderna. Tidskrävande? Ja! Värt det? Oh, yes!

 

Ta det lugnt i snön vänner!

 

Matla