Let it snow, let it snow, let it snow...
Ja, då kom den till slut. Snön. Detta fenomen som jag faktiskt gått och hoppats på, då det skulle innebära att vi skulle slippa se vår tråkiga tomt. Så här med facit i hand vet jag inte om jag håller med mig själv längre. Visst att se ut, innifrån ett varmt och mysigt hem, är ju såklart helt fantastiskt, men sen då? Vad är snön bra för (bortse nu ifrån barnperspektivet med pulkaåkning och snögubbebygg)? Bilen är "bonnfrösen" som vi säger på landet, totalt nedkyld och när man kommit halvvägs till jobbet och äntligen fått till en hyfsad sikt ut mot kommande trafik, så kanar ett massivt snöblock ner från taket och det blir svart. Snabbt börjar man fibbla med vindrutetorkarna och har nästan sönder dem på köpet, för att de inte riktigt är konstruerade för att skotta snöblock. Fötterna är nästa bonnfrösna grej. Visst, några hypervattentäta-snötåliga-fjällvandrarkängor har jag inte införskaffat mig, men mina stövlar har ändå hyfsade skaft och i alla fall godkänd sula. Hjälper detta mot snön? Nej, istället infinner sig en känsla av iskall fuktighet. Ni vet inte torra, men absolut inte våta heller. Men men, snöpessimism i alla ära. Antar att mysfaktorn och barnaglädjen vinner...
Som jag tidigare skrivit om så är ju advent mysigt och i skolan har jag försökt få till lite av denna mysighet. Eleverna har sockrat och glittrat glasburkar och de tänder vi på deras bämkar varje morgon. Upptill detta, har vi en stoor interaktiv whiteboardtavla (smartboard) i alla klassrum och på den tänder vi en brasa (fauxfire.com). När lässtunden är slut är det dags för Sunes jul. Flera av eleverna hade faktiskt inte sett denna gamla goding till adventskalender och då jag själv sett den fler gånger än vad jag har tår på fötterna, så väntar jag med spänning på avsnittet då Sune målar en bild på rektorn som bastar, med en stjärngosse strut på.... På tal om smartboarden så kände jag att jag behövde lära mig lite mer om den. Jag gjorde därför, med hjälp av en filmsnutt på youtube, en egen adventskalender. Eleverna lottas, och varje dag får en elev klicka på dagens datum och tjoff så länkas det till något julinspirerat, helt opedagogiskt julspel på nätet. Kopplat till läroplanen? Nej. Kul? Det verkar så. Utöver detta har jag faktiskt tagit mig tiden att skriva ettt litet brev till varje elev. En liten personlig hyllning och push framåt till var och en. Man vet att det är värt jobbet när en mamma kommer och utdelar en kram för de fina raderna. Tidskrävande? Ja! Värt det? Oh, yes!
Ta det lugnt i snön vänner!
Matla
