No12.blogg.se

Jag är ju bara tvungen att dedikera dessa första raderna till han som jag delar tidning med..eller delade...prenumerationen har gått ut..pissigt. Mannen har nämligen tagit det stora steget in i facebook-träsket. Ja även om jag numera är aktiv där igen, så vill jag ändå hävda att det är ett träsk på många sätt. I ett träsk fastnar man lätt, där finns en massa skit och...nä träskliknelserna tog slut. I alla fall så tror jag att mannens nya jobb är en av anledningarna till detta nya steg i hans liv och jag måste säga att jag tycker det är trevligt. Helt plötsligt är vi två som är taggade på bröllopsfotona och man kan skicka snabba små kärleksfulla meddelande som ex: "köp mjölk på vägen hem" eller "när hade du ute hunden senast". Så välkommen till vårt cyberliv Johan!

 

Svårigheten att blogga då. Ja, jag har ju ändå ganska många som läser mina små rader och det känns tråkigt att jag inte finner tiden att blogga så ofta. Dagarna springer förbi och har man tur så hinner man stanna upp och andas mellan frukost, blöjbyte, jobb, kvällsmat, hunden, tvätten... Detta är ju visserligen en vardag som många av oss upplever och kanske därmed en dålig ursäkt. Jag har dock tänkt intala mig att eftersom ni alla då säkert har lika sprängfyllda dagar som jag själv, så har ni säkert inte tid att läsa denna blogg mer än varannan vecka typ. Ibland glimrar jag dock till och får till ett par inlägg dagarna efter varandra. Oftast då vårt lilla måndagsexemplar till son är sjuk. 

 

På tal om sjuk. Den lille har nu haft femte (eller sjätte?) omgången magsjuka (?) sen jul. Känns helt surrealistiskt... vi har dock börjat på ett liv med laktosfri kost och detta ska bli intressant. Jag är ju inte direkt något mästerkock-material och att jag nu dessutom ska behöva tänka på vad jag rafsar ihop i mina delikata middagar, känns lite strängt. Men vad gör man? Som tur är verkar utbudet på laktosfri-hyllan vara ganska stort. Hittills går allt bra, förutom att sonen vägrar dricka den laktosfria mjölken när han ser att jag häller ur ett grönt paket med stor blå ettikett på. "fel jöck mamma!". Är normalt verkligen inte en curlande förälder. Jag skulle tex aldrig stänga förskolegrinden som jag nyss öppnat, för att sonen fått ett psykbryt för att han skulle öppnat den. Grinden är öppen, varsågod att gå in. Men nu är jag så trött på att som en atlet kasta mig ut från sovrummet med heltäckningsmatta, för att parera kräkkaskaden och jag är trött på att sonen måste sova på handdukar för att blöjan inte tål skitvattenfallet som lämnnar hans lilla kropp. Därför öppnar jag kylen och kryper halvvägs in för att inte avslöja att jag häller upp laktosfri mjölk. Sen tar jag ut glaset ur kylen och låtsas hälla upp mjölk ur den vanliga paketen varpå sonen utbrister: "Tjoho du klara det Matilda!!". 

 

Så nu sitter jag här vid min köksö och vabbar för nåt som antingen är magsjuka för femtielfte gången eller en laktosattack av Tjernobyl-kaliber. Kaffet i bigsize-koppen är sedan länge slut och det är dags att ta tag i något husligt arbete. Kanske skulle jag ringa till 3 istället... jag fick ju ny mobil av familjen i julklapp. Denna mobil var utan abonnemang och jag bestämde mig för att jag var trött på 3 och skaffade därför Telia. Jag har dock två gånger försökt ringa och säga upp mitt gamla abonnemang, men killen i luren är ju så j-la bra på sitt jobb så det slutar med att han gör allt för att behålla mig som kund och därmed överöser mig med bra erbjudanden. Båda gångerna har jag hört mig själv säga: "Ja, men det låter ju inte helt fel...jag får fundera och återkommer." Förbannat! Nä, nu gäller det. Jag ska svara nej på allt och sen tacka för mig!!

 

Thank you for your attention!

 

Matilda

 

Ja, då sitter jag här igen vid min köksö. Tyvärr finns där inte någon bigsize-kaffekopp på den. Börjar lite från början... Sista passet idag så skulle min kära vän J komma till klassen och visa sina bilder från resan hon gjort. Vi har haft glädjen att skypa med henne och hon har även haft vår lille elefant med sig som maskot. Under tiden J visade bilder, så fick eleverna även smutta på lite bubbel och knapra saltapinnar. När lektionen var slut och jag och vännen haft en speed-catching up, var det dags att styra kosan mot Slöinge. Hämtade båda kidsen och stannade sen till på Solhaga för att köpa lite fredagsfika att avnjuta till bigsize-kaffekoppen. Sagt och gjort, go-fika köptes och vi rattade hem. Väl hemma slängde vi in alla grejer, snabbplockade lite i köket och skulle sedan sätta på den efterlängtade koppen java. Tömmer bryggaren på det gamla filtret, slänger det och går ut med sopepåsen (japp sopEpåsen med E säger vi här). Öppnar då min kaffelåda ( i nya köket har vi knappt några skåp, utan mest lådor och en låda är avsedd för kaffe, koppar och annat som hör kaffet till) och böjer mig efter ett filter. Mina fingrar gör då den förskräckliga upptäckten att det bara är den där kartongbiten som filtrets storlek står på!! Vem f-n har tagit det sista utan att fixa hem nya? När jag konstaterat att det antagligen är jag själv som gjort denna brutala miss, överväger jag under en millisekund att gå ut och plocka ur sopepåsen ur tunnan, slita sönder påsen, hälla ut sumpen och ta det gamla kaffefiltret. Men förnuftet fanns som tur var nånstans långt inne och med tanke på att grannarna var ute så hade det kanske börjat snackas. "Har ni sett hon i det nybyggda huset på 200 kvm? De har säkert byggt ett för dyrt hus så att hon får gå och leta i soporna!". Kanske hade de inte tänkt så, utan kanske att jag råkat slänga nåt av misstag, men ändå.

Så därför sitter jag nu här framför min dator och snassar på gudomliga små spröda hjärtan med socker på och dricker cider, förlåt pärondryck med ciderkaraktär som blev över från bildvisningen idag....suck...När jag serverade eleverna idag så frågad en kille som skulle vara lite skojig, om det var alkohol i pärondrycken. Jag gav honom den där lilla lärarblicken som betyder något i stil med " Den där frågan var väl onödig". Nu när jag tänker efter så hade ju denna lilla kaffestund utan kaffe i alla fall varit en roligare kaffestund om denna pärondryck med ciderkaraktär innehållt nån promille eller två...

 

God fredag vänner!

 

Kram M

För några dagar sedan blev min dotter sugen på att ladda ner "sims" på vår padda. Spelet var gratis, och alltså helt i linje med det Karlssonska reglementet. Ta apparna som är gratis, släng dem om de visar sig vara kassa. Men även jag är ju medveten om att de här gratisspelen har en baktanke. De är lite jobbiga att spela om man inte gör diverse köp inuti appen. Dottern började bygga upp sin lilla Sims-värld. För er som inte vet vad detta är, så går spelet ut på att göra människor, fixa deras hus, skaffa husdjur, se till att alla är mätta, har duschat, blir kära, blir osams osv. Det visade sig dessutom att det fanns en funktion som hette "woho!" Mamman till den åttaåriga dottern trodde att "woho" innebar någon form av glädjeutrop. Mamman hade fel. "Woho" sker mellan två simsmänniskor, som sliter av sig kläderna och sedan blir blurrade/suddiga, i nån minut. När wohoandet är klart, klommer dock glädjeutropet...Nog om detta. För att komma någon vart i detta spel, behöver man dock sims-pengar. Dessa kan man såklart tjäna inuti spelet, men det tar enormt lång tid. Dottern och jag kom då på att hon ju alltid sparar sina pengar, och i princip aldrig handlar något till sig själv. Senast skulle hon tvunget ta av sina sparpengar för att själv finansiera lillebrors födelsedagspresent. Jag fick därför 109 kr av dottern och vi köpte sims-pengar, och kostnaden för det drogs på mitt visa-kort. Köpet krånglade lite och det stod error, men vi tryckte igen och köpet gick igenom.

 

Några dagar senare var jag inne på mitt konto och såg att "Itunes" dragit 218 kr och inte 109 kr. Va fasen, tänkte jag. Hade dottern fått dubbla sims-pengar hade jag kanske inte brytt mig, shit happends, men att slänga 109 spänn på luft var jag inte så sugen på...det är ju typ en packe blöjor för sonen att göra ner sig i.

Hur som haver. Jag sörfade in mig på Itunes och ägnade X antal minuter för att hitta rätt supportsida att framföra min lilla klagan på. Efter långt om länge hittade jag den. När jag sedan skulle fylla i mina uppgifter, så gick den logiska delen av min hjärna på rast, varpå jag fyllde i ett formulär på svenska fast alla frågor var på engelska. Kanske fick jag storhetsvansinne och fick för mig att svenska var ett världsspråk eller nåt. Jag skickade dock iväg min lilla klagan, dock med väldigt saklig och trevlig ton. Efter ca 20 min kom det ett svar från en Stephanie på Itunes, som vänligen meddelade att de inte hade kundtjänst på det språket jag skrivit utan hänvisade till ett av följande:

 

Tänkte först tagit google översätt och gett mig på traditional chinese..men nä. Började då mitt nya klagobrev med följande käcka rad: "Hello..let's try this in English then:-)" Jag knåpade ihop fortsättningen och skickade iväg. Min nya vän Stephanie svarade snabbt och skrev att det nog var error-grejen som ställt till det, förklarade hur jag skulle göra nästa gång det stod error och skrev sedan att mina 109 SEK skulle finnas på mitt konto om några dagar. Hon avslutade med have a great day och det var just vad jag hade resten av denna dag. Jag blev så glad över hur lätt och smidigt det kan gå, det var ju trots allt jag som klantade till det och tryckte en massa gånger. Jag fortsatte min städdag, men tänkte flera gånger på hur glad denna Stephanie gjort mig. Så jag satte mig igen vid datorn och svarade henne med att hon "made my day" och önskade henne en trevlig helg. 

Kort därefter plingade mobilen till..nytt mail:

Om jag nu hade varit en stalker så hade jag ju svarat henne igen, men den logiska hjärnan var tillbaka från sin rast och sa att nu får det vara bra. Min städdag fortsatte och som sagt..tänk vad glad man kan bli.

 

Ringde till adressändring idag för jag har fått för mig att det inte riktigt står rätt till med vår adress efter allt flyttande hit och dit. Så här gick denna konversationen..typ:

 

 

Hade detta varit my new friend Stephanie så hade det nog låtit ungefär så här (in swedish):

 

 

- Tack själv Matilda! Jag önskar dig en riktigt trevlig helg och hoppas att jag kan hjälpa dig någon annan gång istället! Sincerely,Stephanie

 

Jag har egentligen inte lust att skriva. Många av er som följer mig uppskattar min blogg för att jag försöker skriva lustfullt och självironiskt. Hur skriver man lustfyllt och självironiskt om VABBANDE? Är så trött på att barnen är sjuka, så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag är trots allt en person som är medveten om hur löjligt det är att beklaga sig över magsjuka, falsk krupp och förkylning. Det finns ju sjukdomar i vår värld som man inte ens vill tänka på...tanken på att drabbas av något sådant är ju hisnande. Men om man bara jämför med botliga sjukdomar som trots allt går över, så är det pissigt att känna att man den senaste tiden varit mer hemma från jobbet än PÅ jobbet. Önskar ibland att jag haft ett yrke där mitt vabbande knappt märkts. Skulle vilja ge några exempel, men vill inte trampa någon på tårna. När jag väl är på jobbet, så använder jag all ledig tid, rast eller planering till att oprdna upp för kommande vab-dagar. Jag letar kollegor som ska behöva täcka upp för mig. Att någon täcker upp för mig, innebär ju dessutom att de offrar sin värdefulla planering eller blir av med en resurs i klassen. En kollega kanske hade tänkt ha halvklass, men eftersom jag snor en lärare från den klassen så får hon eller han helt plötsligt 27 elever. Mina elever går dessutom miste om saker. Idag tex skulle halva klassen haft IT, som jag vet att de älskar. I torsdags skulle de haft elevens val hela dagen, men det fick vi skjuta på. Jag har dock aldrig kännt att något suckat över min bortavaro, alla på jobbet har full förståelse. Antingen har de varit i samma sits, eller är de i samma sits. Även mina elever är förstående och det är fantastiskt.  Jag och mannen vi pusslar och när vi inte får ihop så är det denna omgång farmor som kunnat hjälpa till. Nån kollega som är i samma sits sa häromdagen att om det inte varit så att hans mamma är pensionär, så hade han inte varit mycket på jobbet heller. Någtra gånger när jag inte orkat pussla med kollegor så har jag satt in vikarie. Att planera en dag för detta, tar också mycket tid.

Just nu är båda barnen sjuka, men mest den lille. Han har sedan jul varit magsjuk fyra gånger, haft falsk krupp, varit förkyld, brakförkyld först en vecka och nu två veckor senare, har han snart legat i en vecka till. Var på vårdcentralen idag. Hals och ett öra hade spår av förkylningen, även ena lungan lät det konstigt från. Men ingen lunginflammation. Det är alltså bara att rida ut stormen.

 

Avslutar med att tacka alla snälla och hjälpsamma människor som arbetar på Hertingsskolan i Falkenberg. You are great! Hoppas att vi ses den 22:e!!

 

Kram M

 

Ps..nästa inlägg blir gladare..lovar :)..Ds