När helvetet frusit till is och svårigheten att blogga..
Jag är ju bara tvungen att dedikera dessa första raderna till han som jag delar tidning med..eller delade...prenumerationen har gått ut..pissigt. Mannen har nämligen tagit det stora steget in i facebook-träsket. Ja även om jag numera är aktiv där igen, så vill jag ändå hävda att det är ett träsk på många sätt. I ett träsk fastnar man lätt, där finns en massa skit och...nä träskliknelserna tog slut. I alla fall så tror jag att mannens nya jobb är en av anledningarna till detta nya steg i hans liv och jag måste säga att jag tycker det är trevligt. Helt plötsligt är vi två som är taggade på bröllopsfotona och man kan skicka snabba små kärleksfulla meddelande som ex: "köp mjölk på vägen hem" eller "när hade du ute hunden senast". Så välkommen till vårt cyberliv Johan!
Svårigheten att blogga då. Ja, jag har ju ändå ganska många som läser mina små rader och det känns tråkigt att jag inte finner tiden att blogga så ofta. Dagarna springer förbi och har man tur så hinner man stanna upp och andas mellan frukost, blöjbyte, jobb, kvällsmat, hunden, tvätten... Detta är ju visserligen en vardag som många av oss upplever och kanske därmed en dålig ursäkt. Jag har dock tänkt intala mig att eftersom ni alla då säkert har lika sprängfyllda dagar som jag själv, så har ni säkert inte tid att läsa denna blogg mer än varannan vecka typ. Ibland glimrar jag dock till och får till ett par inlägg dagarna efter varandra. Oftast då vårt lilla måndagsexemplar till son är sjuk.
På tal om sjuk. Den lille har nu haft femte (eller sjätte?) omgången magsjuka (?) sen jul. Känns helt surrealistiskt... vi har dock börjat på ett liv med laktosfri kost och detta ska bli intressant. Jag är ju inte direkt något mästerkock-material och att jag nu dessutom ska behöva tänka på vad jag rafsar ihop i mina delikata middagar, känns lite strängt. Men vad gör man? Som tur är verkar utbudet på laktosfri-hyllan vara ganska stort. Hittills går allt bra, förutom att sonen vägrar dricka den laktosfria mjölken när han ser att jag häller ur ett grönt paket med stor blå ettikett på. "fel jöck mamma!". Är normalt verkligen inte en curlande förälder. Jag skulle tex aldrig stänga förskolegrinden som jag nyss öppnat, för att sonen fått ett psykbryt för att han skulle öppnat den. Grinden är öppen, varsågod att gå in. Men nu är jag så trött på att som en atlet kasta mig ut från sovrummet med heltäckningsmatta, för att parera kräkkaskaden och jag är trött på att sonen måste sova på handdukar för att blöjan inte tål skitvattenfallet som lämnnar hans lilla kropp. Därför öppnar jag kylen och kryper halvvägs in för att inte avslöja att jag häller upp laktosfri mjölk. Sen tar jag ut glaset ur kylen och låtsas hälla upp mjölk ur den vanliga paketen varpå sonen utbrister: "Tjoho du klara det Matilda!!".
Så nu sitter jag här vid min köksö och vabbar för nåt som antingen är magsjuka för femtielfte gången eller en laktosattack av Tjernobyl-kaliber. Kaffet i bigsize-koppen är sedan länge slut och det är dags att ta tag i något husligt arbete. Kanske skulle jag ringa till 3 istället... jag fick ju ny mobil av familjen i julklapp. Denna mobil var utan abonnemang och jag bestämde mig för att jag var trött på 3 och skaffade därför Telia. Jag har dock två gånger försökt ringa och säga upp mitt gamla abonnemang, men killen i luren är ju så j-la bra på sitt jobb så det slutar med att han gör allt för att behålla mig som kund och därmed överöser mig med bra erbjudanden. Båda gångerna har jag hört mig själv säga: "Ja, men det låter ju inte helt fel...jag får fundera och återkommer." Förbannat! Nä, nu gäller det. Jag ska svara nej på allt och sen tacka för mig!!
Thank you for your attention!
Matilda
