No12.blogg.se

Så var den 21 december redan här. Citerar resten av Sveriges lärarkår när jag säger "vart tog denna termin vägen?". Jag fick förmånen att ha en "egen" klass denna höst och får förhoppningsvis följa dem ett tag till. 22 härliga elever, på väg mot 10 år och är fulla av upptåg, ideér och energi. Ingen dag är den andra lik och det är alltid roligt att gå till jobbet. Idag höll min klass och den andra 3:an i julavslutningen, tillsammans med en fantastisk musiklärare. Några sånger har tränats in och även lite agerande till dessa. Men feber i kombination med annat, slog dock ut nästan en tredjedel av skolans elevantal och när vi skulle ha genrep i onsdags, hade jag sju elever (av 22) i klassen. Idag var vi tretton från min klass och 23 i den andra och eleverna gjorde ett fantastiskt jobb. När jag stod lutad mot väggen, bakom denna sjungande skara, så blev jag allt lite stolt. Då många fortfarande var sjuka, så fick några hoppa in och ta en roll som de inte övat på, utan minsta problem . Fantastisk avslutning! Utav klassen fick jag dessutom ett jättefint armband från Snö of Sweden. Superfint!!!

 

Innan jag lämnar avslutningspratet, så vill jag nämna att den började lite dramatiskt, då vi fick skicka iväg en kollega med ambulans. Men som vanligt, vill jag inte skriva om någon så ingående här. Jag vet dock att det inte var någon fara med henne, och det känns otroligt skönt. Vi blev allt lite (läs mycket) skraja!

 

Granbristen då....Jag brukar alltid köpa gran i god tid. Första advent har jag brukat ge mig iväg, betala granen och sedan märka ut den. Jag ringer därefter till mannen och be honom hämta. I år vet jag inte vad som hände. Hjärnsläpp eller hjärnslapp...något var det! På något vis tänkte jag "granar säljs ju överallt, det kommer ju finnas en till oss också". Not! Började med att åka till Statoil, med inställningen kosta vad det kosta vill. Ingen gran. Åkte då till Gödastorp. Granar fanns, men om de skulle lika en normal julgran i höjd så skulle jag bli tvungen att limma ihop två stycken ovanpå varandra. Ingen gran alltså. Åkte in till Blomsterlandet. Ingen gran. Cheapy..no. Sista Falkenbergshoppet stod nu till Granngården, men där fanns lika många julgranar som på Bahamas. Ringde uppgivet till mannen och kom på att kanske lantmännen i Slöinge (japp i byn där jag bor) kanske säljer. Styrde kosan hemåt och svängde ner på Lantmännen...där stod den. Helt ensam i ett för övrigt tomt kungsgransställ. Lite som det sista barnet på barnhemmet. Jag vände och vred och konstaterade att vi antagligen haft finare granar genom åren, men den var klart godkänd. Så sisådär 4 mil i onödan och med en halvokej gran anlände vi tillslut hemma. Satte på välbehövligt kaffe, plockade fram julavslutningsfikan och tog tidningen. Sjönk ner vid köksbordet och godkände dotterns önskan om att få tända ljusen på bordet. Tändstickan tändes och dotterns tumme likaså. Ett par timmar senare sitter vi nu framför Tomtetass 2. Sonen kör med en bil på oss, på bord ,på  tv-bänk och på soffa. Dottern sitter med tummen i flytande Ipren.

 

Snart jul vänner, snart jul!
/Matilda