Fredagens betraktelser...
På söndag är det alltså dags. Min vän med stort J åker...leaving on a jet-plane..Målet är Tamara McKinleys (en av mina favvo-författare a.k.a. tantsnuskskrivare enligt svågern) trakter, Australien. Från Australien bär det sedan av till Nya Zeeland (om jag inte helt fattat fel) och sedan till mitt drömresmål, det stora landet i väst, United States of America!! Gjorde ett tappert försök att vara lite extra bra kompis och åkte därför och fixade en julklapp till henne. tanken var att hon skulle ta den med sig och öppna den på julafton, i 40 gradig hetta och tänka på mig här hemma i kylan. Jag var nöjd, speciellt med en del av paketet, tills hon innan hon lämnade mig i onsdags sa: "Det är väl inget ätbart nu, så jag åker fast i tullen!" Ehhhh....jag och dottern tittar på varandra och får ur oss nåt i stil med... "Nej inte ätbart, men typ kanske kan bli nåt drickbart". Med facit i hand hade jag inte tänkt så långt. När jag tänker efter så skulle hon nog kunna bli tagen för typ misstänkt knark-innehav, bli sittande i ett sterilt rum på flygplatsen i Melbourne väntandes på en kraftig madame som tar på sig en lång gummihandske för att leta efter mer misstänkta saker.....NEJ....JOHANNA ÖPPNA DIN JULKLAPP INNAN DU ÅKER...ta bara med dig kuvertet!!!!
Jag önskar dig all lycka på din färd...känns som du ska vara borta for ever...see ya on Skype (J har lovat att Skypa med mig och mina elever..kuligt!!)
Hur som haver...(kan inte riktigt släppa min tanklöshet när det gäller julklappen...kanske får tömma mitt konto för att lösa ut henne mot borgen....) Shit..jaja. Det är nu fredagkväll och jag ska snart hämta hem dottern som är på disco. Tänk när man själv var på disco i den åldern. Man var ca 8 år och hade redan hunnit vara ihop med en kille i 1 år. Detta djupa förhållande, som knappt skiljde sig från vanlig klasskamratrelation, innebar ju i alla fall att man hade ett par tryckare säkrade. I övrigt stod man där med ca 1,5 meters mellanrum och hade fullt sjå att dansa ett steg åt sidan- ett steg åt andra sidan, i takt. Ville man sedan öka svårighetsgraden ett snäpp så tog man benet snett bakåt samtidigt! Those were the days. Enda bekymret man hade var att godifspengarna kunde ta slut och att våfflorna i håret skulle påminna folk om ett penntroll. Om man sedan tänker sisådär 6-7 år framåt så var bekymmerna annorlunda. Då var man mest rädd för att någon mer än de vanliga retsamma kompisarna, skulle upptäcka att man hade en mopedhjälm stor som globen och att mamma skulle undra varför man stank deo från händerna....Dagens bekymmer då...kvällsmat? Ikväll blev det thaimat från Kellys thai i Falkenberg. Ett bekymmer mindre. Nästa bekymmer...vem reser sig från soffan och sätter på kaffe? Det får bli den som slipper byta blöja på vildingen...
Då så..nog med bekännelser för ikväll.
Avslutar med ett citat från en film a la Matilda-humor!!
"Toot-a-loo, au revoir, auf wiedersehen, ciao, ching dow da."
/M
