No12.blogg.se

 

För ett tag sedan återupptog jag mitt förhållande med facebook, detta fenomen som blivit var och varannan människas drog. Så här med facit i hand, så känner jag att pausen i mitt och f.b´s förhållande verkligen gjorde mig gott. Jag känner inte längre ett sug att hela tiden skriva små inlägg, även om jag är grymt road att läsa härligheter som andra skriver. Varför har jag då hängt upp mig vid ett nytt forum, bloggen? Har alltid älskat att skriva och har flera gånger tänkt tanken "tänk att få skriva en bok". En deckar-grej med nån helt crazy twist på slutet. I nästa andetag tänker jag dock...research Matilda, research. Tror inte att nån vill läsa om nån påhittade arbetsgång i ett polishus eller en rättegång som mer liknar Pippis första skoldag eller nåt. Nej...författardrömmen får nog vara...å andra sidan kanske marknaden saknar en riktig mordgåta med ett låtsas polishus...lämnar ämnet och funderar vidare...

Tillbaka till bloggandet då. Jo, att skriva är befriande och roligt!! Dessutom är det ju helt frivilligt att gå in och läsa här. Visst länkar jag ibland via min gamla partner f.b, men "själva klicket" får vännen i fråga göra helt själv. Jag är otroligt glad över att vissa dagar haft över 50 pers som läst min memoarer, som oftast är en massa dravvel och kassa paraleller.

 

Jag är dock ganska sparsmakad med foton i min lilla blogg. Då tänkte jag så här...kanske är det därför folk är inne och kikar, för att de är nyfikna på hur huset på riverstreetfive egentligen blev....jag har därför plockat fram min skruttiga röda kamera, som egentligen inte ens borde få kallas kamera. Så jag ber om ursäkt för att jag inte har sådär flashiga bilder a´la instagram-tjohej (vilket ju även beror på att jag har en lika shitty mobil)..utan här har ni dem helt avskalade utan det minsta piff.