Tankeöverföring!
Ibland blir man nästan rädd! Var på väg hem från huset och hade precis messat en blid på vårt vardagsrum till syrran och en vän, när jag började tänka på en annan vän. Vi lärde känna varandra på lärarutbildningen och fann att vi var två ganska lika själar. Efter utbildningen höll vi kontakten, träffades inte ofta, men ändå. På en återträff berättade jag att jag skulle gifta mig, varpå hon säger något (med härlig ironi) om att hon trodde att hon skulle blivit bjuden. Det konstiga var att jag hade tänkt bjuda henne, men inte visste hur jag skulle förhålla mig till resten av gruppen. Jag skämtade antagligen bort detta härliga påhopp, men ångrade mig något ofantligt dagen efter. Jag skickade en inbjudan och skrev ett långt brev och förklarade mig. Som tur var tackade hon ja!
Hur som helst, efter bröllopet höll vi kontakten via facebook, men eftersom jag gjorde en storstilad revolt mot detta medium, försvann den enkla vägen att hålla kontakt. Jag vet att jag messade och bad om hennes mailadress, fick den såklart, men har inte fått tummen ur den där man sitter på.
Så idag, fem minuter efter att jag tänkt på henne, ringer hon! Tack snälla J.H för att du ringde!!!!
Saknar dig och ser framemot att träffa dig! Tummen är nu ur...
Kramar M
Ett foto från vårt bröllop...
