No12.blogg.se

Känner mig för tillfället som en marathonlöpare som har ett par kilometer kvar till mål, trött som f-n men ändå överlycklig att snart vara framme. När vi började det här "loppet" (som varat i mer än ett år) , så kände jag mig odödlig. Vet att jag sagt till många att om vi ska bli sisådär 90 år gamla så är det ju ingenting att leva såhär ett år eller så. Så i augusti efter att gården var tömd gick livet ganska lätt, trots att våra bostadsplaner grusades av Folkes åksjuka. När vi var halvvägs kände jag även då att det är fixar vi! Nu när vi är strax innan mållinjen så känns det som om jag ska trilla ihop i en skithög. Vi bor ju som ni alla vet (?) hos mina päron och utifrån förutsättningarna (flytta hem till mamma vid 30 års ålder, med familjen i släptåg + tjock labrador) så har vi det väldigt bra. Jag lagar hälften av all mat (eller kanske 25%), plockar hälften (kanske 40%) av all disk och dammsuger hälften (kanske 10%) av gångerna. Som ni förstår har vi det bra hos päronen. Vi har även under en tid huserat hos svärpäronen, även detta fungerade jättebra. Men känslan av att snart ha vårt egna igen är svindlande. I morse vaknade jag med magont och tänkte " jaha, nu kommer magkatarren som ett brev på posten". Denna självdiagnostiserade katarr, som antagligen var en svit av mammas goda husmanskost kvällen innan, försvann och det var bara att tuta och köra igen.

 

Oftast skrattar jag åt vår situation eller tänker att det finns miljarder människor som har det tusentals gånger värre. men ibland känner jag mig som gammal knölig ballong som luften har gått ur.

 

För att knyta an till min rubrik idag, så läste jag en kort krönika i HP om låten "The letter". Denna låt, som kom typ 1967 hyllades av skribenten och han skrev att den är " En minut och 51 sekunder musikaliskt guld". I slutet av 90-,  början av 2000-talet snöande jag och några friends in på de här gamla låtarna, Rosegarden, Brown eyed girl och även the Letter. Jag kunde lika gärna skrivit denna krönika själv....GO "The letter" GO!!

 

 

Avslutningsvis så trillade jag över denna dikt eller vad man nu vill kalla det...här kommer en del av den..