"Matilda...kommer du flytta in i år?"
För ett par dagar sen bestämde jag mig för att när huset är klart så ska jag bjuda mina kollegor på fika. När jag sedan kom in i klassrummet, kom jag på att jag även kunde lyxa till det lite med min klass. Så jag sa samma sak till dem. Ett jubel spred sig i rummet och olika förslag på denna fika började komma upp. Någon tyckte dessutom att jag skulle ta med mig hela klassen på 22 elever hem. Det sistnämnda hade iof varit mysigt, men inte så lätt att genomföra. Idag återkom vi till ämnet när en elev sa: "- Du sa ju att vi skulle få fika...va det sant??" Jag svarade eleven med att jag ju lovat detta och att de alltid kan räkna med att jag håller mina löften. Eleven svarade då: "- Men Matilda...kommer du flytta in i år?" Just då tänkte jag..." ja du...nog fasen ska vi in i år!!"
När vi ser tillbaka på byggtiden, så har vi helt klart haft våra hinder att hoppa över. Så om jag nu får tycka lite synd om oss så ska jag räkna upp dem här:
När bärlagret ( sten-grus-o sånt??..borde kallas stenlagret..) var på plats och allt var paddat (borde kallas plattat) var det dags för kantelementen (borde kallas kantbitarna). Dessa stora sockerbitsliknande cellplastbitar (för lekmän: * frigolitbitar, men detta ord är strängeligen förbjudet att använda ) sattes ihop och bildade en slags jättekakform där all betong skulle i. Han där uppe tänkte dock att det var dags för vår första prövning och drog igång lilla Adventsstormen. Denna storm lyfte vår kakform och blåste den käpprätt åt....suseå-hållet. Som tur var pajade vi inget för våra grannar... Vi (läs Johan med medhjälpare) fick då börja om och efter lite försäkringspill hade vi en ny kakform. Den10 jan (Ellens födelsedag) började Johan och min bror med jätte-legot av sten som skulle bli våra ytterväggar. Med grävaren som lyftkran stod de i kylan och slet. Då kom nästa prövning från han upstairs. Kylan med stort K infann sig och det var för kallt för limmet att härda (ja vi har ett hus som är gjort av sten och lim).
Efter kylan flöt det ändå på hyfsat, tills Johan nu i somras blev så dålig att han inte kunde göra något, men då denna blogg är min och inte Johan riktigt har koll på vad jag skriver här, så tänker jag inte räkna upp diagnosen som han till slut fick.
Nu är det dock full fart i huset och vi har haft god hjälp av många...hur vi ska tacka alla vet jag inte. Men några inflyttningsfester blir det iallafall.
Trevlig helg! //M
