No12.blogg.se

Ja, vad innebär det att det är fredag egentligen? Jo..just den här veckan innebär det en behövlig helg efter två förvirrade skoldagar. Varför blir det alltid så? Man har planerat upp skoldagen hemma. Fina rader i det randiga blocket, tydliga punktformer och pilar. Extra fet text på RASTVAKT, för att man inte ska missa det. När jag i eftermiddag slängde ett öga på mina omsorgsfullt nedskrivna rader, så kunde jag bara konstatera att planering ibland är överflödig. Det finns nämligen ett litet krux i skolans värld som gör att man liksom inte riktigt får gjort det man hade tänkt. detta lilla krux kallas ...elever. Dessa härliga, sprudlande, pratiga barn som har sju miljoner saker att berätta, gärna i mun på varandra och med sån entusiasm att man tappar bort sig halvvägs in i deras fantastiska berättelser. Men men...missförstå mig inte nu. Det är ju just detta som gör jobbet helt underbart. Det enda som gör att man ibland kan bli lite stressad, är nästa lilla krux...Lgr 11. Men men...vi utvecklade säkert en hel massa förmågor idag, så det är så. Ser fram emot att prata skepelseberättelser och the big bang i nästa vecka. Om vi kunde gå från vad man kan tänka på vid ett muntligt framträdande och hur kroppen kan bete sig om man är nervös, till att jag svimmade i min bröllopsklänning, så kan vi nog gå från big bang till Pippi Långstrump på tisdag. Den som lever får se!

 

På tal om att svimma i brudklänningen. Jag kanske skulle bjuda på ett litet skratt såhär inför helgen. Det var i februari 2011. Jag, lillasyster och svägerskan skulle träffas en heldag för att göra lite bröllopsförberedelser. Vi gjorde servettringar, ljuslyktor, skyltar mm. Vi drack vin och åt god mat. Nån gång under denna dag skulle även brudklänningen fixas. Jag hade nämligen bestämt mig för att ha min mammas brudklänning. Men då jag tycker att en långklänning ska vara lång och inte en sån där som slutar en bit ovanför ankeln, så bestämde jag mig för att den skulle göras om till en knälång klänning. Eftersom vi dessutom skulle ha trädgårdsvigsel, så passade det liksom in. Svägerskan som är en klippa på att sy, klippte av klänningen och jag provade. Vi hade innan detta konstaterat att han där ovan inte riktigt givit mig samma storlek på...behagen...som min kära mamma har och därför behövde vi ta in klänningen lite upptill. Sagt och gjort, svägerskan nålade och sydde. När det sen var dags för att prova och dragkedjan drogs upp i ryggen, kände jag direkt att "shit va detta känns tajt!". Men man vill ju inte börja med att klaga, så jag tänkte att jag nog bara var lite nojig. Svägerskan fortsatte att nåla och greja och jag stod där framför spegeln och andades som ett lokomotiv. Eftersom klänningen satt åt över bröstkorgen så kunde jag liksom inte ta några hela andetag. Under tiden ringer svägerskans mamma som hade problem med TVn hemma och en stund till fortlöpte. Efter ca 15 -20 min i klänningen kände jag plötsligt hur jag blev svettig och snurrig. Jag säger då till svägerskan: "du får nog f-n knäppa upp klänningen!". En sekund senare hör jag min syster säga: "Matilda hur mår du?" varpå jag får några käftsmällar på köpet. Jag minns att jag drog ett djuuupt andetag, och kände en enorm känsla av frihet, när dragkedjan drogs ned. Efter det hade jag med mina 174 cm fallit som en fura i hallen och dunkat huvudet i golvet. Efteråt skrattade jag hela kvällen. Syster och svägerskan skrattade också, men de var allt lite skakis. Svägerskan vågade knappt göra mer på klänningen och jag kunde knappt sitta på två veckor för min pajade svanskota. Som det kan bli...ett minne för livet i alla fall!!

 

Lev väl och se upp för tajta kläder!

 

M