No12.blogg.se

...eller hur var det nu den gick den där sången som man tragglade år ut och år in i Getinges fantastiska barn/ungdomskör? Ni som känner mig vet att inledningsfrågan på detta inlägg är helt överflödig. Jag vet nämligen att sången går precis så här. Jag har förmågan att minnas detaljer från förr. Nu kanske inte en sångtext är något extraordinärt att komma ihåg, men ändå. Mina vänner brukar pika mig för att jag minnns saker från förr som egentligen är helt ovesäntliga. Senast i lördags på vår inflyttningsfest sa min kära vän T att...hon sa att...nä, nu har jag glömt det. men hon kommenterade i alla fall något som jag kom ihåg, som ingen annan visste. Jag lämnar detta och återgår till advent. December är på något vis månadernas månad. Finns det något som är dåligt egentligen? Kanske det lynniga vädret. Ikväll när jag skulle köra från jobbet, så hade bilen immat igen fullständigt. varför blir det så? Trots att jag satte igång fläkten på fullt ös (nobelpris till den som kommer på den ljudlösa framrutefläkten), så tog det ett halvår (läs flera minuter) innan det gick att skymta omvärlden utanför. Imman var värre än när man som glasögonpryddmänniska, för hundrade gången tror att man kan åka skidor en iskall dag och drar halsduken över näsan. Total blindness infinner sig och..för långt utlägg, jag vet.

 

Vad är det då som gör december bäst? Jag tänkte räkna upp några självklara saker:

 

• Mossa. Denna fantastiska naturtillgång som gör det fulaste ljusfatet helt fantastiskt och sedan bara sprider sin härliga doft i huset.
• Ljus. I vårt hem tänder jag och dottern dubbelt så många ljus som vi vill ska var tända. mannen går nämligen efter oss och blåser ut hälften av dem som vi tänt. Att Lundby hade en viss brandrisk visst...men det ska nog mycket till att the house made of stone, ska ta fyr i första taget.
• Adventsljusstakar. Otroligt mysig uppfinning som sprider ett behagligt ljus i hela huset. Vill bara passa på att ge er en liten blänkare om hur man ska pryda sina fönster i advent. En vis man har nämligen sagt att man ska bara ha en stjärna. Detta eftersom Betlehemsstjärnan bara var just en. Känner man att detta är lite snålt, så kan man sträcka sig till en stjärna per sida av huset. bara så ni vet ... ;)
• Hyacinter. Dessa alltför starkt doftande blommor, är som finast innan de slagit ut. Älskar den gröna färgen som lite spricker ut i vita blommor. Har dem gärna lite överallt förutom för nära min näsa...
• Finns såklart mer att räkna upp, men med risk för att ni redan somnat, så avslutar jag här.

 

För ett tag sedan återupptog jag mitt förhållande med facebook, detta fenomen som blivit var och varannan människas drog. Så här med facit i hand, så känner jag att pausen i mitt och f.b´s förhållande verkligen gjorde mig gott. Jag känner inte längre ett sug att hela tiden skriva små inlägg, även om jag är grymt road att läsa härligheter som andra skriver. Varför har jag då hängt upp mig vid ett nytt forum, bloggen? Har alltid älskat att skriva och har flera gånger tänkt tanken "tänk att få skriva en bok". En deckar-grej med nån helt crazy twist på slutet. I nästa andetag tänker jag dock...research Matilda, research. Tror inte att nån vill läsa om nån påhittade arbetsgång i ett polishus eller en rättegång som mer liknar Pippis första skoldag eller nåt. Nej...författardrömmen får nog vara...å andra sidan kanske marknaden saknar en riktig mordgåta med ett låtsas polishus...lämnar ämnet och funderar vidare...

Tillbaka till bloggandet då. Jo, att skriva är befriande och roligt!! Dessutom är det ju helt frivilligt att gå in och läsa här. Visst länkar jag ibland via min gamla partner f.b, men "själva klicket" får vännen i fråga göra helt själv. Jag är otroligt glad över att vissa dagar haft över 50 pers som läst min memoarer, som oftast är en massa dravvel och kassa paraleller.

 

Jag är dock ganska sparsmakad med foton i min lilla blogg. Då tänkte jag så här...kanske är det därför folk är inne och kikar, för att de är nyfikna på hur huset på riverstreetfive egentligen blev....jag har därför plockat fram min skruttiga röda kamera, som egentligen inte ens borde få kallas kamera. Så jag ber om ursäkt för att jag inte har sådär flashiga bilder a´la instagram-tjohej (vilket ju även beror på att jag har en lika shitty mobil)..utan här har ni dem helt avskalade utan det minsta piff.

 

 

 

Ja, vad säger man...lördagens fest blev faktiskt väldigt lyckad. Jag hade bestämt mig för att inte stressa upp mig, utan ta dagen som den kom och bara fixa med småsaker. När jag och Ellen väl var och handlade så gick jag gångarna upp och ned med självscannern i hölstret (denna gudagåva). Det bästa med kvällen var egentligen att vi bjudit folk till 19.30, alltså hade de bottnat lite hemma och jag kunde bara servera lite snittar och annat plock. Jag fixade tunnbrödsstubbar, philadelphiabomb med tacochips, en räk-mandel och chiliröra till toast, och små crustader a.k.a.minisprödbrödskorgar med kyckling och bacon röra. Det roliga var att när gästerna försett sig så satte jag mig vid ett av borden med gäster, varpå en kär vän på gatan , J, ger mig tummen upp och verkligen tyckte att jag lyckats med just dessa crustader. Någon dag ska jag avslöja att just denna röra, med kyckling och bacon, kom från coops kyldisk och vad den innehöll har jag ingen aning om. Tills han eller hans sambo läst detta inlägg ska han få tro att jag är en hejare på smaskiga röror!!

 

Nåväl...kvällen gick och gästerna försåg sig även med dryck och mojiton på burk gick åt som Justin Biebers biljetter. Något att flika in var att jag i min enfald trodde att det skulle räcka med lite bakgrundsmusik från datorn, en spotify-lista var nygjord och jag kände mig nöjd. Inga stora fula högtalare skulle få förstöra min fina inredning. Knappt en timme efter festens start gick det inte att höra tillstymmelse av musik och jag såg hur några av männen på festen började klä på sig ytterkläder. En kort stund senare öppnas ytterdörren och två gigantiska högtalare, modell skrytstorlek a´1990-talet, intog vårt vardagsrum. Önskar att initiativet varit mitt eget. festen höjdes ett snäpp och resten är historia. Jag undrar bara vad grannarna tänkte när de fick se ca 10 pers, i dryga 30-års åldern, dansa loss till Macarena som om den släppts på radion igår!! Kvällen blev faktiskt en kväll som vi sent ska glömma...tack alla kära vänner för att ni kom. Det blir säkert nån repris..huset visade sig ju vara ganska lämpat även för fest.

 

Avslutar med att minnas min vän S och hennes min när jag avslöjade, i sång, att jag faktiskt kan hela texten till Dr Bombays "Calcutta"!

 

 

Kalkonmiddagen förresten...huvudvärken var lika självklar på söndagen, som att david Hasselhoff grät i varenda baywatch-avsnitt. men en dusch, en kopp kaffe och en promenad gjorde susen. kalkonmiddagen hos päronen kl 13 satt som en smäck och är lite av novembers höjdpunkt. Tack m och p!!

 

Ciao!/ M

Så var det fredag igen...vart en vecka tar vägen, står nog bara skrivet i stjärnorna. Under denna vecka har jag dock hunnit med en hel del. I söndags fick jag, med hjälp av en vän, tillslut med mannen till Ikea. Då han inte är ett stort fan av affärer (läs: hatar det överallt allt annat i hela världen och skulle kunna sova på spik och äta grodhjärna för att slippa), hade jag inte så höga förväntnigar. Vi skulle ha tio stolar...nothing else. In - ut - hem! Jag hade verkligen bestämt mig för att inte utmana ödet, utan verkligen bara leta upp stolen Stefan och ullsittunderlaget Bertil och sen skulle det vara bra. Gissa vem som helt plötsligt fått i sig shoppingdjävulen? Mannen insisterade på en stoor matta till matsalsbordet, spegel till ett badrum, galgar, kökslådemattor och en hel del till. I och med denna tripp (för övrigt är Ikeas kärleksmums-rutor alldeles för stabbiga) är nu vårt vardagsrum på betyget B. I lärarvärlden innebär det att vardagsrummet uppfyller betygskriteriet C i sin helhet och till viss del även betygskriteriert för A. Kanske att vardagsrummet kan höja sig nästa termin, det beror på om det uppfyller alla förmågor som ett vardagsrum ska ha... nog med internskämt.

 

Utöver pimp my vardagsrum, har jag varit på APT och presenterat ett världstema som jag kör i klassen tillsammans med "min" härliga Fregatten 3. Fick dessutom hoppa in och presentera ett skolprojekt, då en kollega var sjuk. Alltid pirrigt att få en uppgift samma dag, men jag tror att jag läste innantill med inlevelse (betyg D). Igår bjöd jag även eleverna på fika, eftersom jag lovade att en inflyttning i huset skulle generera fika. Film och hög mysfaktor.

 

Nu sitter jag här vid min köksö, med ett glas rött och några gamla Pringles. I bakgrunden hör jag Landet för Längesedan och sonen som sparkar i TV-bänken. Snart kommer mannen och kompisen och levererar garderober (gött att slippa alla fina staplar med ren tvätt) och jag antar att det får bli X-factor på TV4 play.

 

Avslutar med ett  par gamla Landet för Längesedan-citat tillägnat Tina...." Ni går utan Petri" ...."kan du inte tala? Ha? Ha?

 

Fredag vänner, fredag!

 

Kram M

Jag skulle ju inte matblogga, så var det ju bestämt. Jag tänker dock inte skämmas...det händer att jag lagar riktigt bra mat. Igår t.ex. gjorde jag pasta med räksås (sysslings recept), jag ger mig även på mer avancerade rätter som...som...Strunt samma. Ikväll, efter en lång arbetsdag, skulle mannen fixa potatismos och fläsk. Till min stora sorg (fel ordval, jag vet) hittade vi inte skalkniven. Grrr....det fick då bli pommes. Så efter att jag "lagat" denna måltid helt baserad på halvfabrikat: pommes, färdigskivat fläsk som grillades i ugnen, färdig bea-sås, frusen broccoli (bara att koka upp) och fetaost direkt från burken, utbrister min dotter nåt i stil med: Åh mamma, detta var jättegott, det får du göra snart igen! Sonen som nu hunnit bli lika smur (halländska? fet/oljig/kletig) som inoljad spanjor på rivieran, utbrister "mer kyckling (fläsk) mamma". Mitt dåliga halvfabrikats-samvete byttes mot lite mamma-lycka. Summan av kardemumman är ju även denna...de som tillverkar halvfabrikat ska ju också jobba!

 

Avslutar med ett att mina och dotterns favoritklipp...håll tillgodo o le!

 

 

/M

Nä, nån matblogg lär det här aldrig bli. Detta för att det känns som att hela förutsättningen för ett sådant forum, är det lilla kruxet att man ska vara en hyfsad kock..eller? Visst, jag klarar mig i köket, absolut ingen katastrof. Men den där riktigt härliga känslan för matlagning, infinner sig aldrig riktigt. Idag ska jag dock göra ett undantag. Tro nu inte att jag skla visa upp någon rätt som jag knåpat i timmar med. Nej, här vankas det frukost. Det är nämligen så att om man bor på Ågatn 5, så råkar man vara nästan granne med Ågatan 2. På Ågatan 2 bor en barnfamilj som kom på den helt fantastiska idén att starta ett stenugnsbageri i lilla Slöinge. Otroligt goda limpor, frallor, bullar och färdiga mackor. När vi gifte oss förra året så tog vi självklart våra goda små-småfranskabullar därifrån.

 

Nu till nästa fördel. Barn. Dottern i mitt hus studsar nämligen gladeligen bort till Solhaga stenugnsbageri (sarabakar.se)  varje lördag och har nog börjat bli igenkänd av tjejen som jobbar där, vilket gör det extra roligt tror jag.

Jag skriver en liten lapp, just in case, och E lämnar huset. Fem minuter senare kan man plocka fram frukosten av avnjuta den vid vår härliga köksö, som förövrigt är topp 5 i huset.

 

Nu är det lördag vänner, lördag!

 

Kram

 

Har nu haft en såndär bloggpaus, som för övrigt borde vara förbjuden om man startat en blogg. Finns det något mer enerverande (för att härma efter min kära vän J som helt snöade in på detta uttryck under gymnasietiden ;)än när man går in på en blogg och där finner samma inlägg som för mer än en vecka sen? Nej, skärpning! Pik pik till vissa andra i min närvaro!

Varför denna paus då? Jo, vi har ju intagit Ågatan 5 (riverstreet five för den som inte hängde med på mitt långa bloggnamn) och livet har varit fullt av en massa annat. Glädjande är dock det stora garaget som min man övertalade mig att vi skulle bygga. Detta utmräkta utrymme är nämligen inget garage ännu, utan ett helt lysande "Här-samlar-vi-vår-skit-ställe"! Det är helt wonderful att kunna hämta en låda och packa upp den i lugn och ro, samtidigt som huset kan vara iordning.
Vad har vi då i dessa lådor som vi klarat oss utan sen augusti 2011? Jo, det finns tre kategorier på nedpackade saker.

1. Allt det där som man visste man hade och som man lätt packar in i skåpen. Ex: osthyvel, kokböcker, elvisp...
2. Aha-upplevelse-saker. Såna där grejer som man helt glömt bort att man hade. Ex: morgonrocken (fattar inte att jag glömt dig), ikea-fusk-fällen (otroligt mysig i soffan), några ljusstakar som jag dömde ut för några år sedan, men som jag i något ljust ögonblick bestämde mig för att spara. Love them.
3. "Hur-f-n-tänkte-du-Matilda-saker". Såna där prylar som jag som sagt packade ner för snart 1,5 år sedan. Men när jag nu packar upp dem, undrar jag om jag var alkoholpåverkad eller möjligtvis gick i sömnen när jag packade ner dem.  Ex: ett turkost linne som nästan var för litet när jag fick det för fem år sedan. Antagligen har jag sparat det för att det såg så nytt och fräscht ut. Hallå Matilda!! Det ser ju nytt ut för att varje gång du tagit på dig det så har det sett ut som du haft ett linne med en hudfärgad badring under (läs överskottsfett som även hyfsat smala människor dras med). Vet inte hur jag tänkte..det passar hyfsat de översta 15 centimeterna, men sen då? Jag lär ju inte krympa något avsevärt på längden heller de närmaste 50 åren. Lettlandshjälpen nästa! Sen hittade jag några jullöpare. Inget ont om jullöpare, jag har haft några genom åren. Men just dessa jullöpare fick jag med någon tidningsprenumeration. De är röda med tryckta vita snöflingor på. Såg helt ok ut när jag fick dem, men efter första tvätten försvann trycket och det som skulle vara vita snöflingor är nu blekrosa snöflingor. Hittade även två små värmeljusstakar som jag fick med samma leverans. För några år sedan var det väldigt inne (finns fortfarande här och där) med ljusstakar av typ snäckskal eller nåt. De såg ut som näckrosor i alla färger. De "äkta" var riktigt fina, (har ett par såna tror jag) men dessa jag fick med tidningen var plagiat av värsta klass! Så små och trånga och tunna för den delen, så om man ens tänkte damma dem så gick de sönder. Dessa hade jag alltså packat ner, med damm och allt såklart. Puckat! Så nu får lettlandshjälpen dem...med damm och allt!