No12.blogg.se

Sitter åter här vid min köksö med en bigsize-kopp kaffe och vabbar. Barnet jag vabbar för äter för tillfället grönkålsknäcke och tittar på kung fu Panda. På tal om grönkålsknäcke. Fick mig en tankeställare häromdagen. Jag har ju ny telefon med en miljon funktioner som jag inte kan och som en normal människa med hyfsat iq egentligen inte heller behöver (märkte ni hur fort försvarsmekanismen gick igång?) Jag skulle ringa ett samtal och såg att man kunde välja olika sätt för att ta sig fram till numret man söker. Det fanns "telefon", "grupper", "kontakter" och "favoriter". Favoriter? tänkte jag...undra om jag lagt in någon som favorit. Jag klickade på denna lilla "knapp" och fick se något förskräckligt! Denna hypersmarta telefon hade gjoirt en egen favo-lista...utan att fråga mig. Överst på listan fanns Johan (med ett litet hjärta efter..förra mobilen hade bara färdiga gubbar så jag har helt klart köpt upp mig!). Jag drog ganska snabbt slutsatsen att telefonen gjort sin favo-lista efter vem jag ringer oftast och det var ju bra att det var mannen överst. Som nummer två kom mamma. Japp, detta stämmer också, tänkte jag. Mamma ringer jag ju om allt från koktid och tvättråd till "har du hört" och tidsfördriv. Mina ögon vandrade neråt i listan och det som mötte mig på plats nummer tre var ett fasansfullt uppvaknande. Vet ni vem (eller vad) som hade fått plats nummer tre i min telefon som för övrigt innehåller massvis med nummer till familj och vänner. Det stod "pizzan". "Pizzan" som för övrigt är en Slöinge-förkortning på det betydligt mycket längre ordet "Pizzerian". Tankarna började flyga runt i huvudet. Som tredje vän på min favo-lista ligger alltså "Pizzan" i Slöinge!!!??? Inget ont om pizzan, dem är mycket trevliga där. Men hur gick detta till?? Jag har bestämt mig för att skylla på min bror! Hans bil gick sönder när dem var här och de blev tvugna att stanna längre. Jag hade inte räknat med detta och därmed inte förberett mig på en extra middagsbjudning. Det blev därför pizza. Nu tänker ni säkert: "Ja, men lilla Matilda..det krävs nog mer än ett samtal för att hamna på favo-listan". Vet jag väl! Eventuellt kan det varit så att vi även tog en pizza i torsdags. För att döva mitt dåliga samvete tror jag att jag ska ringa min syster tio gånger idag. Men för att få bort pizzan från synfältet måste jag nog ringa några fler, några fler gånger. Big misstake att bygga huset precis vid ett bageri och en "pizza".

 

Som fortsättning på detta kan jag ju nämna att det är meningen att jag ska ställa upp i en återsamling av Getinges gamla damlag (10-12 år sen typ). Denna återsamling av avdankade tjejer (!?) ska dessutom möta Getinges nya damlag. Ett gäng pigga, friska, alerta tjejer (antar jag). Jag har även förstått att vi ska spela 2x45 min (alltså på riktigt) och jag blir lite andfådd bara av att tänka på det. I juni förra året ställde jag upp i läralaget på jobbet och spelade då i 20 min med en paus på mitten! Smaken i munnen hade kunnat producera en hel blodkorv! På inbjudan stod det att man kunde få träna 2-3 gånger innan matchen som är i maj. 2-3 gånger? Lägg till de 200 löprundorna som jag kommer bli tvungen att göra för att överhuvudtaget orka med uppvärmingen in för matchen. Nu tänker ni säkert...var det obligatoriskt att vara med? Nej, såklart inte. Men visst blir man lite sugen. Egentligen har mina typ 15 år på fotbollsplanen endast genererat att jag varit hyfsad på att springa ifatt folk, mejja ner dem och få upp bollen till den andra planhalvan. Målen jag gjort kan man räkna på de tio fingrarna och slår man ut det så betyder det att jag gjort ca 0,6 mål per spelat år. Sanningen är egentligen den att jag typ gjorde sju av dem under Vimmerbycupen 1991 (eller nåt sånt). Måste dock ta chansen att skryta om ett mål. Jag var libero (backen som röjer längst ner). Gick upp till mittlinjen på vår hörna, bollen kom studsande sakta mot mig och jag klippte till. Måååål!! För denna prestation fick jag faktsikt pris "säsongens snyggaste mål"! Jag vann en påse skumhajar... Nä, så mycket av en lirare har jag aldrig varit. Var rastvakt häromdagen och höjde rösten ordentligt när jag såg en kille göra en ful eftersläng mot en annan liten 8-åring. Med min myndigaste röst hörde jag mig själv säga: "Du lägg av med det där. Sånt hör inte hemma i fotbollen." Inom mig log jag och tänkte ... "those were the days"!

 

Tack för att du orkade läsa ända till slutet av detta inlägg. Kommentera gärna nån gång så jag vet vilka ni är som så troget följer mig. Som det är nu är ni bara en siffra i statistiken...

 

Kram M

Det är något speciellt med just fredagseftermiddagar. Man har inte hunnit bli så där äckeltrött som man är typ kl 20.30. Förresten är anledningen till denna kvällskoma helt enkelt denna: Arbetsveckan är slut och man slappnar av i minsta lilla minisk. Utöver detta har du vräkt i dig den här "fredagsmys-middagen", som du dessutom är värd för att du promenerat med hunden varje dag (inte direkt nåt man kan hoppa över, och hunden får minsann inget extra). Som grädde på moset plockar man fram fulvinet på dunk och tar sig ett par glas till maten. När denna trötthet på gräns till medvetslöshet, sen inte lyckas försvinna, trots välsvarvade män i gladiatorklädsel, så ska man rädda situationen med en kopp kaffe. Har man då fått ursnygga bigsize kaffekoppar som rymmer tre koppar java, så har man gjort nästa misstag. Själva kaffeeffekten innfinner ju sig inte förrän du ligger i vågrätt läge och tänkt få dig din välbehövliga skönhetssömn (tro mig...välbehövlig). Vad gör man då? Jo, man plockar fram en pocketbok ur gömmorna och försöker läsa i ljuset från månen. Denna lösning beror på att du inte hunnit eller hittat tillräckligt snygga sänglampor och inte heller köpt rullgardin till mer än ett fönster. Boken då, som förresten skulle få vem som helst att rodna pga av att den innehåller så mycket tantsnusk redan i första kapitlet , gör att du läser halva natten och när du till slut somnar så gör du det med nackspärr och tennisarm!!

Tillbaka till fredagseftermiddagen. Kaffe i bigsize-koppen (missförstå mig rätt..älskar våra fina koppar), lugna barn, bloggande och lite inför-helgen-plock.

 

En reflektion så här inför avlutandet av inlägget. Lyssnade på radion på vägen hem (skit förresten att RIX är borta!!!!) och där spelades en låt. Jag är en av dem männsikor som anser sig ha hyfsat koll på musik och texter. Detta om man inte pratar Justin Bieber eller One Direction, då dessa får mig att känna mig som 86 år gammal och helt clueless. Men i övrigt så har jag som sagt ganska bra koll...inbillar jag mig. Kan därför bli så in i vassen (som svärmor brukar säga) irriterad när jag inte hör vad de sjunger!! Den där låten.. Beneath your beatiful (som jag inte visste titeln på innan jag googlade för två sekunder sedan). I mitt huvve sjöng denna människa: "Would you let med slepping if your beautiful?" Både min engelska och mitt logiska tänk fattar ju att han inte kan sjunga så, men trots detta fick jag inte ihop det. Tacka Gud eller andra vetenskaper för google och detta vackra ordet lyrics. Han sjunger alltså "Would you let me see beneath your beautiful"..vilket enligt min mening är en ganska konstig formulering, men ändå. Tänker tillbaka på tidiga tonåren (?) när jag och bästisen L hade som hobby att skriva av texter. Tomas ledin var en favorit av någon anledning. Vi skrev och vi skrev och hur vi än vände och vred så fastnade vi alltid i "En del av mitt hjärta". Tomas sjöng: "jag har vaknat mitt i natten av tystnaden och önskat att du sov här bredvid mig igen". Jag och L, trots att vi redan då fattade att nåt var fel, skrev alltid: "jag har vaknat mitt i natten av tystnaden och önskat att du sov här i vemen igen". Those were the days my friend.

Satt i måndags och tittade på idrottsgalan. Minns knappt vem som fick pris, förutom hon tusendels-tjejen i triathlon, men minns med den stora skämskudden andra saker från denna gala. Exempelvis kläder som folk hade på sig. Hon, tusendelstjejen, hade värsta galaklänningen som hade gjort sig på Oscarsgalan eller Nobelfesten. Supersnygg var hon. Sen hade vi hon den där konstiga mattjejen (som jag kommer att återkomma till), i en illröd historia med nåt sorts statement att även småbystade kvinnor kan ha pushupklänning. Hm..nja...tror jag håller mig till de "vanliga klänningarna, utan korsettliv. Vet ju aldrig när man svimmar nästa gång! Kajsa Bergqvist då. Hon glömde ta på sig nåt mellan nättröjan och bh:n. Linda Haglund, verkade ha lånat Tomas Di Levas "klänning". Nog om kläder, jag är ju ingen fashionguru direkt. Men hade jag gjort inbjudan så hade jag nog skrivit : "Klädsel: Något fint!

 

Vad hände mer då: Jo hon Marie Lehmann från sporten. När den här fantastiske killen fått sitt sportspegelpris och hållt ett härligt tal, så tilltalar hon honom som om han var fem och just spelat sin första fotbollsmatch och träffat bollen en gång. Skämskudde!

 

Sen hade vi den är brunsås-tjejen i den illröda klänningen. Vad hon gjorde där vet jag inte. Undra om hon var förstahandsvalet till att dela ut priset? Helt ofattbart. Dels var talet tråkigt och inte alls så roligt som det nog var inne i hennes huvud. När hon sen säger "Patrik" Forsberg blir det skämskudden upp igen. som körsbäret på grädden säger hon även nåt till han Fuck-you-lerduvemannen, Dahlby, och han knappt rör på munnen så tänkte jag att jag nog behåller kudden uppe! Visst man kan säga fel, men om man inte är helt hundra på Foppas namn, varför ha med honom i "talet"?

 

Tillslut blev jag lite bekymrad att hästhoppningstjejen skulle vinna Jerringpriset. Var hon nykter? För det första hängde hon på R. Olsson och kändes lite väl fnittrig. Hon vinglade lite och när man sen fick se henne vid bordet så såg hon minst sagt lite lurig ut. Tänk om hon vunnit? Raglat fram till scenen, snubblat i trappan, sluddrat i micken och..Nej, hon var säkert inte onykter. Men var hon det så kan det väl hända den bäste antar jag. Säger bara "Hasses lada" -97..jobbigt.

 

Svammel som vanligt...förresten så har sonen vägt upp att storasyster leker med tjejlego. Igår var han en vackerr prinsessa i rosa tyllklänning när jag hämtade honom på förskolan. Go Folke!

 

/M

Ja, vad innebär det att det är fredag egentligen? Jo..just den här veckan innebär det en behövlig helg efter två förvirrade skoldagar. Varför blir det alltid så? Man har planerat upp skoldagen hemma. Fina rader i det randiga blocket, tydliga punktformer och pilar. Extra fet text på RASTVAKT, för att man inte ska missa det. När jag i eftermiddag slängde ett öga på mina omsorgsfullt nedskrivna rader, så kunde jag bara konstatera att planering ibland är överflödig. Det finns nämligen ett litet krux i skolans värld som gör att man liksom inte riktigt får gjort det man hade tänkt. detta lilla krux kallas ...elever. Dessa härliga, sprudlande, pratiga barn som har sju miljoner saker att berätta, gärna i mun på varandra och med sån entusiasm att man tappar bort sig halvvägs in i deras fantastiska berättelser. Men men...missförstå mig inte nu. Det är ju just detta som gör jobbet helt underbart. Det enda som gör att man ibland kan bli lite stressad, är nästa lilla krux...Lgr 11. Men men...vi utvecklade säkert en hel massa förmågor idag, så det är så. Ser fram emot att prata skepelseberättelser och the big bang i nästa vecka. Om vi kunde gå från vad man kan tänka på vid ett muntligt framträdande och hur kroppen kan bete sig om man är nervös, till att jag svimmade i min bröllopsklänning, så kan vi nog gå från big bang till Pippi Långstrump på tisdag. Den som lever får se!

 

På tal om att svimma i brudklänningen. Jag kanske skulle bjuda på ett litet skratt såhär inför helgen. Det var i februari 2011. Jag, lillasyster och svägerskan skulle träffas en heldag för att göra lite bröllopsförberedelser. Vi gjorde servettringar, ljuslyktor, skyltar mm. Vi drack vin och åt god mat. Nån gång under denna dag skulle även brudklänningen fixas. Jag hade nämligen bestämt mig för att ha min mammas brudklänning. Men då jag tycker att en långklänning ska vara lång och inte en sån där som slutar en bit ovanför ankeln, så bestämde jag mig för att den skulle göras om till en knälång klänning. Eftersom vi dessutom skulle ha trädgårdsvigsel, så passade det liksom in. Svägerskan som är en klippa på att sy, klippte av klänningen och jag provade. Vi hade innan detta konstaterat att han där ovan inte riktigt givit mig samma storlek på...behagen...som min kära mamma har och därför behövde vi ta in klänningen lite upptill. Sagt och gjort, svägerskan nålade och sydde. När det sen var dags för att prova och dragkedjan drogs upp i ryggen, kände jag direkt att "shit va detta känns tajt!". Men man vill ju inte börja med att klaga, så jag tänkte att jag nog bara var lite nojig. Svägerskan fortsatte att nåla och greja och jag stod där framför spegeln och andades som ett lokomotiv. Eftersom klänningen satt åt över bröstkorgen så kunde jag liksom inte ta några hela andetag. Under tiden ringer svägerskans mamma som hade problem med TVn hemma och en stund till fortlöpte. Efter ca 15 -20 min i klänningen kände jag plötsligt hur jag blev svettig och snurrig. Jag säger då till svägerskan: "du får nog f-n knäppa upp klänningen!". En sekund senare hör jag min syster säga: "Matilda hur mår du?" varpå jag får några käftsmällar på köpet. Jag minns att jag drog ett djuuupt andetag, och kände en enorm känsla av frihet, när dragkedjan drogs ned. Efter det hade jag med mina 174 cm fallit som en fura i hallen och dunkat huvudet i golvet. Efteråt skrattade jag hela kvällen. Syster och svägerskan skrattade också, men de var allt lite skakis. Svägerskan vågade knappt göra mer på klänningen och jag kunde knappt sitta på två veckor för min pajade svanskota. Som det kan bli...ett minne för livet i alla fall!!

 

Lev väl och se upp för tajta kläder!

 

M

Idag är det jullovsavslutning. Vad innebär då detta? (För att få en tydlig överblick så kör jag nu punktform.) Jo det innebär...

 

• ...att jag måste fixa håret varje dag.
• ...att jag måste försöka komma in på någon sorts avvänjningsklinik för "vänner-beroende". Tänk vad lätt en dvd-box kan få in någon i fördärvet...
• ...att barnen måste komma i säng i tid, vilket innebär en småsur 8-åring och en speedad 3-åring som nog måste bindas i sängen, då han nog inte ens förstått syftet med att sova once in a while.
• ...att jag inte kan slå ihop frukost och lunch till frunch längre, eller den andra varianten lunch och kvällsmat, lullsmat.
• ...att jag måste köra bil varenda dag (vilket är det tråkigaste I-landsproblemet i världen förutom att plocka disk)